Norrländska Korrespondenten – 10 september 1869, sida 3

na ynglingarna, hörde nämna ett namn, som tog hans hela uppmärksamhet i anspråk. Någon hade sagt Ume, och genast närmade han sig den talande gruppen. vIIvarifrån ären J, gossar små ? frågade han. — Små! — upprepade med vredeblixtrande ögon den längsta af svennerna, en högbröstad och bredaxlad, som visst höll sina tre alnar och derutöfver. — Jag vill inte råda någon, att anse oss för barn, det skall jag tala om, Och när han sade detta rätade han på sig och såg den äldre bistre krigaren stint i ögonen. Denne strök, leende, sina stora yfviga knäfvelborrar. Det roade honom att se och höra den stolta gossen. obu tyck ha mod i dig, du, min pilt, sade han. Dock råder jag dig att spara det till om några dagar. Jag manar intet oudt med dig, kära gosse, och misströstar inte alls om din goda vilja, men . . . Hur gammal är du 29 — Femton år, sedan början af Januari. Såa? Och du är från Ume? — Inte från sjelfva staden, utan från trakten deromkring. Jag är född i en by, som heter Röbäck, — en stor och vacker by! Har du föräldrar i lifvet?