Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1869, sida 2

sumt frös iÅop till stora kakor. Man befarar att wårsäden blifwit skadad der owädret gick ram. Carlstad ren 24 Juli Ett större tear tersällskap under lerning af brr Haquinius, Berndt och Dahlaren, såsom direk: ! törer för hwar fin afdelnina, komma att härstädes under en månadg tid gijwa föreställningar. — J qår inträffade den olyckan, att en minderårig gosse, fon åt mjölhands laren Ljungberg, nedföll i gatan från tredje wåningen i byggmästar Jehandsons gård, med den påföljd att ena knästålen krossades. Gossen affördes genast till lazarettet. Må tenna olycka tjena till warning för föräldrar, att ej låta barn, såsom man ofta får se, ligga hän gande i öppna fönster. Mariestad. J wåras wid islossningen tilldrog sig följande märkliga händelse i trakten af Mariestad. Jnspektoren på en större egendom lät uppränsa wattenrännan till en wid egendomen belägen wattensåg, fom i anseende till den starka wintern stått obegagnad. Arbetet för isens borttagande werkställdes på f. m och på e. m. skulle sågningsarbetet bör: jas. En stund efter detta gick infpektoven ut, åtföljd af en stor Nemfoundlandåhund. Då kom på bron, som war straxt wid sägen, fick han se en pojte omkring 10 år gammal gående på den ena kanten af den djupa wattenrännan; men i detsamma förswann han. Snjpet: toren anade då, hwad som äfwen war förhållandet, att pojken hade fallit i wattenrännan och följt med strömmen, bwarI för han skrek på folket att komma bit, och — under tiden passerade pojken wat: tenhjulet. J denna kritiska belägenhet hoppade hunden plötsligen i strömmen, fit tag i den nära drunknade pojjken icke sämre, än att han, få wåt han war, sprana hem. Kalmar. Nåsbergningen har i dessa basar börjat på flera högläntta trakter å Öland. AÅjmwen hafren har börjat stäras. Wenersborg. En bonde, hemma i Elfsborgs län, företog sig för 2 år se dan att gräfwa ett dike wid båda än: tarna af fin åker, för att wattnet derifrån skulle hafwa utlopp. Hans granne, en till lynnet enwis man, påstod att dikesgräfwaren gått in på hans jordområde och deraf tagit något stycke. Dir kesgräfwaren åter bewisade genom pårdens karta, att han ide inträngt på hang område, utan gräft diket på fin egen jord. Detta wille ide den enwise arans nen tro, hwarföre han i tanken att allt skall a fgöras wid domstolarne, instämde dikesgräfwaren till en sådan med yrfande att Dan skulle återfå det jordstycke, fom han förmenade grannen hafwa in: kräktadt. Häradsrätten funde naturlist: wis ide tilldöma honom det, hwarför han wädjade till hofrätten. Men det lyckades icke bättre der. Han gick då till kungs i hopp om, att der winna seger öfwer dikesgräfwaren; men förgäfwes. Målet blef nemligen remitteradt till agronomi-förwaltningen med befallning, att en landtmätare skulle undersöka rätta förhållandet och derefter afgifwa sitt utlåtande, efter hwilket twisten dem emellan skulle wara afgjord. Som man kunde förutse, wann dikesgräfwaren, och den enwise grannen, hwilken processen toftat närmare 80 ror fick i valuta härför en