sjöars land, af Felix, (med illustration). Tobalen (fortsättning). Sätherstalen, af Maximilian Axelson, (med Jnsergion) — Flickan med Näckrosen, of L Ontel Adam, (forts. och slut). — Familjen Didman, af P. L. S. (Prisnowell). — Logogryf af Lea. — EMbad-gåta af And Er S. — Charad af And. Er. S. — Upplösningar. -Nordisk språllongress. Svan en längre tid skriftwexting ent rum emellan ve fomitger, fom blifwit utserda i Christtiania, Köpenhamn, Upsala, Lund och tocbolm, för att sjamarbeta med affeende på åstadlommande af någon större öfwerensstämmelse i de tre nort iska fpråkens rättskrifning, har man blifwit ense om ett sammanträdte för ölwerläganin: gar i ämnet. Detta sammanträde skulle ega rum i Stockholm och toa fin bör: jan d. 24 :s. Komitdledamöter äro: för Christiania: profesfor Daa, overlcerer Knudsen, prof. Bugae, overlerer Lökke och kandidat Hartvig Lassen; för Köpene hamn: docent:ua S. Grundtvig och Lyngs by, pastor Kok, rektor Thrine och fonrektor Lembte; för Upsala: prof. Säwe och Malmström somt tecenten Richert; för Lund: prof. Wifegn, adjunkten Em: der och tocenten Söderwall; för Stod holm: dottor Sohlman, bibliotekarien Wieselaren och leftor A Hazelius. — Tag i sjön, jä f år du sifl. Härom dagen blef hamnservifen mid Skeppsbron i Stocholm, genom besättningen å Sten Sture, warskodd derom att en större fisk war synlig i strömmen utanför wåghuset. Ett par personer af hamnservisen utgingo i en båt och upptog genom att gripa om fiskens stjert en saltsjötorsk, som sträfwade att komma från ytan till djupet. Fisken wägde 25 stälpund, höll 3 3 fot i längd och 23 1 tum i omfrets famt war få full af rom, att för att hindra dess utrinnande en handdut måste bindas om dess buk. Denz na få högt upp på Stockholms ström omanliga fift hade åtskilliga gånger synts hop va öfwer wattnet efter smäfisk och antar ges hafwa infugit så myocket atmosferisk luft, att han hade vårt för att sedan fomma ned på djuvet. — Skattgräfware. En man i Nanarp i Skåne gick häromdagen ut för att söla lordagods. J närheten af hans hem hade han observerat en stor hög, i hwars in: nandöme han trodde rila skatter ligga dolda; oc han tänkte fom få: tiden är bi ster, bonden såwäl fom herremannen fafs nar mynt och mörta äro utsigterna för framtiden: hwarföre då icke söka komma åt en skatt som stenhögen utan nytta döljer och dumma danskar bewaka? — Jagklipper auldlistan och fen far jag till Ameris la. — Så sagdt, och gräfningen i högen började en midnattsstund. Jnnan solen gick upp war lullen jemnad med marten och en stor kista derur framdragen. Men i listan sanns hwarlen guld eller andra dyrbarhefer, blott sielettet efter en rysligt stor aubbe, hwillsen låg der och gri nade mot den förbiuffade och bedragne grafplundraren, den oförsigtige guldgräfwaren i Ranarp. — Enickaren Olans Olin på Lillatorp, nurer Hermanstorp i Stäne satte ven 26 Juni eld å ett swedjeland, hwil: ten eld gick öfwer tili närltagande skog, men blef, sedan Olins D och ans tra perfoner tillkommit, snart släct. CY Vin fam unrÖ 4G : 4