Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1869, sida 3

betaren, endast bar ett uselt lägerkyffe, ett ofundt Hål, och på mer än ett fare tya aanska knapp och mager kost. Wi måste omskapa detta förhållande, om ej hela wår fraktfart skall mer och mer öfweraå i norrmäns och engelsmäns händer; om ej swenska flaggan skall förs swinna från äjwen närmare haf, sedan hon blifwit en allt sällsyntare gäst i re oflägsnare farwattnen; om ide tufenc tals armar, som genom skeppsfarten funna kaffa sina egare uppehälle och ej ringa birraga till rigtande af landets närings fällor, stola bli utan sysselsättning och deras egare heldre ac fig bort i främmande land samt med frulten af sitt arbete gagna tetta och ej den jord, på hwilken ve fett tagens ljug, eller det folt, hos hwilket det uppwäxt. Men hurn? Wiupprepa i detta fall, bwad wi förut några gånger påpekat. Man måste införa om skeppsbord en mera demokratisk författnina, än den hittills der rårande. Man måste ine tressera en hwar, från laptenen till jungmannen, i fartygets angelägenheter, för alt derigenom dels aflägsna de allt för stora expenfir, fom swenska fartyg måste underkasta fia genom underhållaus bet af ett dyrt besäl, och dels med fam ma göra sjömannens wilkor drägligare, hans utsiater för framtiden ljusare, under vet man äfwen drifwer honom till tunffapsfölanre. Men återigen huru? Ombord på de norska fartygen händer det ej fällan, att enhwar af besättningen å desamma har sin lilla antel i fartyget, hwarför de äro mycket intresserate af, att det ei skaffar sin nånra onödiga liagedagar, utan lossar och lastar med största hast för att åter komma ut till sjös. Äfwen i öfrigt tillser besättninaen noga, att ej för stora fostnader drabba fartyget. Härigenom blir det naturligtwis möjligt för ett sådant att betinga den lägsta tänkbara frakt oc likwäl gå med för tjenit. Men en skeppsegare fan wäl ide aerna skänka bort andelar i sitt fartya heller, oc buru annars funna förmå de oftast råa sjömännen att bry fig om att i detta fall tänka på framtiden? Nej, han behöfwer ide skänka bort något. Men om I a 2 personer eller flera här låta bygga fig ett fartya och de skola låta ret förses med besättning få funna de t. er. bestämma, att ingen, från kap tenen till junamannen, får hyra å detsamma, som icke förbinder sig att köpa hwardera sin lott i fartyget, dess storlek beroende af den månatliga hyrans ftorlek. De af besättninaen, fom funna bes tala hela köpesumman eller delar deraf, göra det, under det att återigen de, fom ej ha något att wederwåga eller blott kunna lemna ringa afbetalning, förpliata sig att af sina hyror låta wist pr månad stå inne hos rederiet såsom afbetalning på de inköpta delarne i fartyaet. Rederiet betalar ränta å dessa afbetalta summor, hwilka ökas med densamma; under det att återigen af besättningens medlemmar hwartera lagailtigt ingå på att förlora dessa medel och afstå dem till öfriga egare af fartyget, om han skulle rymma eller på annat sätt utan antapligt skäl inom en wiss öfwerenskommen tid lemnar fartvaet. Man torde wilja inwända, att disciplinen ombord härigenom möiligen skulle