Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1869, sida 3

åt det mörka huset till och önska äfven sin kära syster Gudula en god natt. — Besynnerligt! det var ännu icke mörkt i huset midtemot der brann ännu ett ljus i fönstret till Baruchs stuga, och en orolig skugga syntes bakom det nedsläppta förhänget, kom och försvann och kom åter fram efter regelbundna uppehåll. Det var icke skuggan af Gudulas smidiga, vackra gestalt, utan skuggan af en större menniska. Det måste vara den gamle Baruch, hvilken gick fram och tillbaka så oroligt. Något ovanligt måste alltså ha händt den gamle Baruch, eftersom han ännu var vaken, och i stället att hvila gick fram och tillbaka i sin kammare. Aldrig förr under de tre år, som Mayer Anselm bott midt emot Baruchs hus, hade den gamle gått uppe på så sätt, hvarje afton på slaget 10 hade det varit mörkt i hans fönster. Mayer Anselm hade hvarje afton gifvit akt derpå, och han hade då vetat att fader Baruch och syster Judula gått till hvila. Och nu hade klockan redan slagit 12 i tornet, och Baruch vakade ännu och gick orolig fram och tillbaka i sin kammare; och hvar var Gudula sedan? icke en enda gång såg han hennes skugga bredvid fadrens; hvar var då Gudula? Då Mayer Anselm för andra gången gjort sig denna fråga sprang han i ett nu på dörren, ryckte upp den,