Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1869, sida 3

Wår sjöfart. Norae har i fin fraktfart en af fina bästa inkomstkällor. Under det fiffoch sillutförseln inbringar det i mereltal 8 mill. specier och träexporten 7 mill , hop. segla de norska skeppen i frakt 13 till 14 mill. specier Antalet af dess fidmän mar wid sista folkräkningen ej mins dre än nära 40,000, och handelsflottan utgjordes af 6,500 fartyg med en brägtigbet af 120.000 fommerceläfter; under re 3 åren 1865—66 steg handelaflottan med 100,000 läster och år 1867 med 25,000 Alldenstund Noraes egen hans tel omöiligen fan sysselsätta få många fartyg, löpa många of dem ut, för att söka frakt i främmande hamnar, och år 1867 förde norska fartyg 4,700 lade: ningar mellan fådana. Wi ha uppställt dessa siffror såsom betecknande för, huru en werksam och driftig nation kan skapa medel till ej blott bergning, utan äfwen wälstånd för sitt land. Hurn annorlunda står ej wår sjöfart till bols. Under det Norges han: delsflotta ökas, minskas mår; medan den förra sysselsätter allt flera af landets söner, slappas hos wår ungdom hågen för sjömannens sträfsamma och rörliaa lif; man lägger heldre armarne i kors, skriker öfwer de dåliga tiderna och låter kläderna falla i trasor, med ett flagg pockande öfwermod fordrande att bli hjelpt af fina medmenniskor, hwilkas ar: bete lemnar någon liten behållning. Hwad är orsaken? Den är helt nas turlig. Den swenske sjömannen -flitsiömannen — fer fällan eller aldrig når gon utsigt för fia att få stå en gång på epet däck eller att få fin bergning på aamla bagar. Hans kapten lefwer gott och åtnjuter alla beqwämligheter, under bet att man för honom, den simple ar: