Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 3

af Europa icke eger motstycken, hvilka tyckas vara skapade för en stam af jättar och kommer den vanliga åskådaren att endast se sin egen litenhet. I öster flöt Satkatchiouaine-floden, hvilken, efter att hafva badat foten af den kulle på hvilken fästet böjde sig, våldsamt framrusade till en klippvägg benämnd Hjortspånget, och der bildade ett fruktansvärdt af 30 fots höjd. Denna flod ansågs för en af de farligaste i Canada och endast de modigaste vågade försöket att i båt öfverfara den. Mot öster utbredde sig omätliga skogar i platåer öfver hvarandra, liksom vågorna af en gränslös ocean; åt norr öppnade sig en dal af sjöar strömmar och kullar och slutligen åt söder de klippiga bergens ofantliga sträckor. Tusende dofter af vilda blommor uppfyllde luften och ett doft buller af vinden, af skogarnes susande och vattenfallens dån, mullrade öfver den ödsliga scenen. Louis stod såsom förtrollad af detta storartade skådespel och betraktade orörlig och med stum beundran naturens tafla, till dess hans öga, tröttadt af de ändlösa perspektiverna, likasom förblindadt, återvände till plattformen. Der mötte han Nehala, hvilken några steg ifrån honom stod med sänkt hufvud och handen stödd mot balustraden. Den unga flickan var hög men smärt