Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 3

na sednare åfwen blir utan den falfylerade revenyn. Men bankerna äro wäl säkra och kar pitaliften har rem i mellanhand, få fan han wäl alltså ide löpa någon fara, he: ter tet. Ja, sannerligen, wi hafwa äf: wen tänkt terpå, eburn bankerna ide tyc. kas mycket bekymra fia derom. Nu liganer likwäleret salförbållanret i ven kla. raste dag, att ressa ej heller kunna stödja fin styrka på Sibiriens, Kaliforniens eller Australiens gulrberg, tv deras paps per hafwa redan trängt gu dfiskarne ur farwattnet, utan måste äfwen dessa ins rättningar åberopa sin styrka på swenska jordwärdet, och tå äro de ju sjelfwa i samma förrömelse fom kapitalisten. Ja, men heter det widare, de bafwa ju äfmen hypotefåoch fwenffa ftatgobligationer, och dessa äro ju alltid twärsäkra. De förra äro likwäl alldeles beroende af jordwärrets tillstäånd, men de sednare slulle wäl wara själfständiga och riktiat siyfwa, menar man. Aja, få länge den uttändffa kredifen är stark, men när ftas ten skall till med det hårda arbetet att endast betala fin utlänrska skuld, bmwareft skola då kontanterna hemtas? Månne ide det den tiren fan blifwa fråga om hwat swenska nationen förmår att åstadlomma i kontanter, och hurn liager tet Då till, om jorden ej är wärd att bearbeta. Sannerligen ljuspunkterna då äro af största eller klaraste beskaffenhet, och det torde wara ganska twifweloktigt om bankerna och handeln då funna återse gälta de summor, fom bdegfa brancher ganska fristt förwärfwat på jordens och ren swenska nationens utsugande. Efter undersökningar hafwa wi kommit till ven erfarenhet, att husdjurens antal endast ökats !,.:tel mot sådesorlin en och potatisfrukten, men wi tyda oc, att en fåran jordbruksprecess är bwarsfen glädjande för staten eller kapitalisten, ty wi finna det sättet sträfwa rakt åt barbarismen. Det är enligt wår tanke uti den trefliga landshyddan en stor månad wackra och wälfödda husdjur samt wäl ghödda och brukade äkerfält, fom civilifationen tagit tanden af barbarismen; men borttag detta tjusande landskap och ere fött det med torpkojan, ett fåtal kreatur och utsugna marker, och man är i en fäms re ställning än nybygaaren, då han bröt den första torfwan. Tager man förenämnde såkert pAruns dade reflektioner under noggrann ompröfning, få fon man ej annat finna, än att bet allt fan wara tu tal underkastadt, om kapitalisten werklinen fer fig och de fina få alldeles utomordentligt wäl till godo, då han få oupphörligt rusar till privatbanker med sina penningar. Bankernas räkenskapsdag torde noa ock en gång stunda, och då de skola möta en eller annan kreditsedelschock med belår ning af inneliggande faftiabetgintedningar, få frukta wi, att de möjligen funna mötas med ret swar, att dessa Pape per hafwa upphört att wara, hwad de warit, nemligen säkra dokumenter, och såmedelst få erfara, att de tjenat fia fjelfwa ganska illa med att oupphörligt nets jaga egendomswårdena — och säkert är, att kapitalistens wälsignelse slutliaen skall blifwa ganska missbjudande, i afseende å de wänskapstjenster, fom bantferna tillfogat honom. Dagens företeelfer äro ferteleg betedsefi ii... ? 2wvx 6C6