Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1869, sida 3

och nödgade fienderna att upphäfva belägringen. — Han underhåller således förbindelse med alla folkstammarna? — Genom en ung Indianska, hvilken han upptagit och af hvilken han betjenar sig till hemliga beskickningar. Rödskinnen anklaga till och med denna flicka för att bedrifva hexeri med dem till förmån för den Store Örnen. — Och du tror på dessa dårskaper? — Jag säger icke det, men sanningen är att döden synes stå till hans förfogande. Hr grefven gör väl uti att betänka sig innan han gifver sig i underhandling med kommendanten, ty, vid min heder och salighet, är det den siste man i Canada, åt hvilken jag skulle vilja anförtro mig. Louis tviflade ännu, men de frågor han ställde till skogsströfvaren förskaffade sådana detaljerade uppgifter och lade i dagen så oroande omständigheter att han började fatta misstro till den Store Ornuen. Henriette bleknade af förskräckelse. — Men, min Gud, hvad skall man då göra? utropade hon, i det hon ömsom betraktade grefven och betraktade grefven och Pierre Laffut. — Man skulle sannerligen kunna känna förlägenhet för mindre än detta, anmärkte den sednare; om det vore mig tillåtit att gifva ett råd ...