Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1869, sida 2

denberg. Dermed tyder fig naturligtwis den wärda styrelsen hafwa lemnat en fullt tillfredsställande förllaring. Sju rdr om dagen åt en renskrifware — det är i sanning icke illa betaldt! Man finner widare af råkenskaperna, hurusom för några kompletteringsarbeten wid södra stambanan, hwilka förrättades från Januari till och med Juni månad af en arbetspersonal af endast 25 man, ftyrelsen aflönat de tjenstemän, fom Daft att beställa med dessa arbeten, med nära femtontusen rdr. Detta tyckte herrar revisorer wara når got, hwad man kallar, för magjtartkt. En grundlig rafistulation företogs derföre, hwillen hade till följd den egendomliga upptäckten att, ehuru allt arbete upphörde med Juni månad, få aflönade dock ftyrelfen fortfarande till årets slut en öfmeringeniör och en fasför wid södra ftambanans sålunda redan afflutade byggnadsarbeten. — Patent. Kommerskollegium har tillagt mekaniska fabrifsidkaren J. A. Buckau patent under 4 års tid å en af honom uppfunnen tillwerkning, benämnd vullgarding-fjeder-fpännen. — Ändamålsenlig uppfinning. Wid friwilliga brandkårens i Upsala fprutmönstring den 9 dennes afprofwades äfwen en af handl. C. A. Rofgn uppfuns nen och af fabr. L. J. Larsson tonftruerad s. k. slangförare, en sinnrik och ganffa ändamålsenlig inrättning, bwarigenom slangen fan uppböjas få bögt fom helst i luften och strålen styras åt ret häll man önskar, utan att den person fom sköter denna flanaförare behöfwer allt för mycket utsättas för den starka bettan. Mekaniken är entel och toftnaden obetydliga, men oberäkneligt är det gagn den fan wid eldswädor göra, — Något om lönnkrögeriet (inf. til M. W.). Det är en allmänt erkänd sanning, att lönnkrögeriet, oaktadt tros nobetjeningens osparda nit att utrota, det ohejdadt grasserar på lanrabygden, icke minst i Skaraborgs län. Orsaken härs till torre måhända få sökas i främsta rummet i olämpligheten af gällande bräns winsförordning, hwillen tillåter femton kannors försäljningen, och deraf härledande utportionering af mindre qvantiteter. Utom detta uppkommer wir s. I. uttag ett stormsupande, fom owilfors ligt måste berusa alla dem, hwilka war rit med om uttaget; ty vet för fmens ffen egendomliga slöseriet och skrytet: att jemt wilja bjuda, framträder här i all sin olämplighet. Då nu uttarset haft en laglig form, kan hwarken säljaren eller uttagaren åtkommas; men om nu någon utminuterar det fålunda köpta bränwinet, hwilket alltid sker i fmyas wäg, handlar han lagstridigt, och bör derföre straffas. Men huru få bewis, när bränwinssmygköpare wanligtwis Hålla ihop? Den mest raffinerade länsman i werlden kan härwidlag, under så beskaffade förhällanden, ingenting uträtta. — Det wore beklagligt, om de goda frukter mår bränwinsförfattnina i feds nare årtionden otwifwelaktigt åftadvfommit, skulle, genom kringgåendet af lagen samt ett allt mer tilltagande lönnkrögeri, gå förlorade. Önskligt wore derföre om denna samhällswigtiga fråga komme under mera allwarligt begrundande och att