Buvu Thorsten tog in på hotel Kydbera och erhöll ett stort, elegant och vackert möbleradt rum. Utmattad kastade han sig på en soffa. Det alädtiva mod, son under resan sa särdeles utmärkt hoaom, var nu försvunnet. Ett tankamle allvar lag utbredt öfver hans ansizte och de förut så lifliga ögonen voro nu drömmande och vemodiga. Art drömma länge, var dock icke den unze baronens svaga sida. Melankolien var langt ifran honom, och hans inueboende friskhet och munterhet tog ut sin rätt. Väl bade han med ung