Norrländska Korrespondenten – 17 november 1868, sida 3

för en werklig, praktisk handtwerksunder wisnina, saran som slöjtskolorna egents ligen borte lemna. Hanttwerterierna gå ännu i fars och farjars spår. och te lefwa derför äfwen ett tynante lif. Man följer ej med nya uppfinmingar och upptäckter; få förta böja sitt yrte... Mean är vet wäl unterligt, om tunskaper saknas, der inga lämpliga merel till tunskapere bibringante gifwas? Man har ärwen i Danmark tännt olagenheterna häraf och insett faran för ven inbemffa int astriens bortträngante af ben uttäntska rån förbrutninggmarts naten inom frlimwa landet. Men man bar ver icke nöjt fig med turkens fatas listiska intafferenttem, hwars hela fraftyttring är, att han tänder tålamorets pipa, lägger armarne i kors och) mumlar sin tomma formel: Atlah är stor, och Mohamed hang profet! Må wåra vans sta brörer i tetta full wara ett förevös me för äfwen wåra inrustriidfare och lagstijtare. Den i Köpenhamn marande invujftris föreningens styrelse har nemligen ingått till regeringen med en skrifwelse, hwari utwecklas vet behof, fom finnes af en änvamålgenlig handtwertsskola, hwilken bar till sitt eget sjelsständiga mål att utbitta skickliga hanttwerkare och kan medrela ren arbetande klassen underwisnina i de elementära realfacken på särant sätt, att eleven seran fan fule I följa, ywar ban lärt under skolåren, och ytterligare i bestämda, lägre adente furs jer förwärfwa fia den för hang fack nödiga teoretiffa insiaten eller kenstnärliga utbildningen. Styrelsen föreslår derför si sin strifwelse, att regeringen måtte till sätta en fomitg, sammansatt af repres sentanter för invultriivfarne och för alla de mynrigheter, hwilka funna komma att keltaga i sakens slutliga afgörande, och att denna fomitdt får i uppdrag att uts arbeta förslag till ordnandet af ala frår aor, bwilta angå underwisningen för ven rel af lantets ungtom, fom egnar fina krafter åt honttmerket och industrien.