hwarest han beqwämast och skyndsammast fan få fina behofwer fyllda. Men här mid är likwäl att bemärka, att dessa mar nefiner, med snart sagdt intet enda uns rantaa, uteslutande omsätta endast utländska waror, bwadan oc den inhemska industrien, fom håller fia, fom sagrt är, alltför blvasamt tillbata, befinner fig i en allt annat än glädjanre och tillfrevåställante belägenhet, neml. i en ständigt siunkande. Utlandets waruhandel har ock till följd häraf alldeles tagit högra sican af mår inhemska. Naturligt! Den lockar lunder till sig genom sina wäl underhällna ech wäl belägna samt på ett pinnkande sätt utstyrda lokaler, ten gör vet jemwäl genom flitig annonsering, för. medelst bwillen den vag ut od) tag in erinrar om fin tillwaro. Månne det litwäl ide är hög tid för den swenska ins dustrien, i hwad egenskap den än må ups penbara fia, antingen såsom tonft-, hand: eller hnåslöjt, att anwänra samma mertet, presentera fia för allmänheten på enabanta fött, uppträda litfom med förenade, gemensamma krafter, samt på fårant sätt icke blott intaaa en med wåra dagars behofwer och föreställningssätt öfmeren är stämmanre oc) lämplig — Yttre, med utlandet konkurrerande — ställnina, utan, — och framförallt — för att dymetdelst söka förwärfwa sig erforderlig både större och lifligare omsättnina, lifswilkoret såwäl för industriens egen förkofran, fom äfwen för sjelfwa indvujftrisidfarne? Wi äro öfwertygade härom, ech anse oss icke nog ofta funna lägga starens och ortens för den inhemska industrien och husflöj: den nitälskande wänner, ifrågawarande ämne på hjertat. Till dessa allmänna reflexioner hafwa wi fått anledning af ett förslag, fom, utgänget från några inom staden bosatta fruntimmer, på fernare tiden här fygfelfatt åtskilliga tankar. Jnom staden cirkulerar neml. nu en lifta, innehållande följande wätjande till de mera bemetlade: DÅ jag blifwit uppmanad af flere mindre bemet lade fruntimmer, hwilla ide sjelfwe funna utbjuda fina arbeten, att fårvane till försäljning emottaga, och att för detta änramål äppna ett Sndvuftric och Möbelmagasin, rit äfwen personer af arbetsklassen kunde blifwa i tillfälle att inlemna åtskillige effekter; få wore jag wisserligen sinnad, att gå denna ön.skan till möte; men fom härtill erforr ras anskaffandet af en wälbelägen lokal, och jag, såsom stard i torftiga omständigheter, icke mäntar att ensam utbetala en större byressnmma; få wågar jag härmed ins bjuda de af stacens lyckligare lottare innewånare, hwillka intressera fia för tetta företag, att godhetsfullt å tenna lifta unteckna fig för något hyresbidrag. Wi upprepa att hufwursaken, ordnaus tet af ett inhemskft industrielt förfäljninggs mapafin, är en angelägenhet af den största wiat båre för intuftrien och intujtriidtarne sjelfwa. Wi äro oc öfwertygade om, att den icke kan falla, utan förr eller sernare måste göra fig allwarligt gällande. Enär wi emellertid ej hafwa någon närmare fännedom om detaljerna för det här nu framställda företaget, wåga wi lilwäl ej särstilrt yttra oss derom. Une I rer alla wilfor fan man lifwäl ej annat än lifligt önska framgång teråt. Att iortningeställanret af ett slitt magasin alltid måste förutsätta i och för hyror och cylift något jörlagskapital, faller af fia sjelf Enliant nu anförda wädjande saknas bellagligtwis likwäl detta. In dustriens och husslöjtens gynnare och wänner torde tock i detta fallet kunna gsanska lätt, genom mindre bidrag, undran: rörja denna fmåriabet. För att döma af be namn, fom retan tecknat fia med bidrag, synas härwid framför allt frun: timmerna utsträcka en hjelpsam hand. Det hedrar dem! — Wi funna ej annat än, för wår rel, rekommendera förslaaet. Månne det är för tidigt för ewerige att ändtligen fa förlikningskomitcer