Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1868, sida 2

wända dem i alla fall till tjenstgöring och hwad wore då egentligen wunnet? För fin del trodde talaren, att åtskilliga olägenheter ffulle blifwa förenade med den ifrågasatta förändringen. Erfaren heten hade tillräckligt wisat, att inom de flesta församlingar det i allmänhet enraft funnes en minoritet, fom egde intresse och förmåga att i de kyrkliga ungelägenheterna utöfwa något inflytande. Det finnes församlingar, der det andliga lif wet s:är högt, men det finnas många flera, der ett motfatt förhållande eger ram, och hwilka skulle dessa wälja till sin själaförjare, dessa hwilka bäst behöfde eu både lrastig oh sannt kristen prest till sin herde. Derför måste det finnas andra myndigheter, som medwerka med församlingen. Tal:n öfwergick till mera fpe ciella skäl mot de önskade ändringarna. Motionärerna oc reservanterna hade efter hans åsigt förwexlat personligheten och förmögenheten. De hade talat om hwar och ens rätt att deltaga i walet af sin swjalasörjare, men man fer, att de ej welat tillmäta denna rätt åt fattiga, åt tjenande m. fly, sålunda hade de ju sjelfwa frangått personlighetsprincipen. Hwad flut: ligen församlingens rätt att slelf upp: jatta förflag till prest angick, hade mwäl lörsamlingen mindre lätt att föreslå pasI sande personer än stiftsstyrelsen, hwillen nödwändigt måste bättre känna alla pre: ster inom stiftet. Men lika orätt fom det wore att fräåntaga konsistorierna för slagsratten, lita orätt som det wore att såsom en motionär yrkat, påtwinga dem tillsättningsrätten, helst det nu: te inträffa, att bland de — preft: män, om hwilta det wore fråga, tunde finnas personer — ty församlingarna tunde falla prestmän från andra stijt — om hwillta de satnade all kännedom. Doc wille talaren ej neta, att många oegentligheter förfunnos i den bestående vrdningen. Främst deraf räknade talaren de patronella pajtoraten, i hwilta förr samlingarna aldrig blifwa hörda; mid de regalas tillfättande wore det ej rätt, att extra sötande skulle tunna tomma i fråga och hwad slutligen de konsistoriella an gär, borde dessa efter talarens åsigt till: jättas af t. m:t, då församlingarna, som nu är fallet, woro betagna rättigheten att talla fjerde profpreditant. Yrtade bifall till utstottets sörslag. Mot den åsigt, som sött göra sig gällande derom, att församlingen borde tillertännas rätt att, wid ledighet i ordinarie presterlig befattning, fritt falla tompetenta prejtmän till aflaggande af prof protesterade, jemte flera andra talare, biskop Bring, som uttalade den äsigten att en förändring i detta hänseende framförallt borde undwitas. Häri: genom skulle man nemligen ohjelpligen bryta med den bestående ordningen, som, om den ock i ett eller annat hänseende tarfwade ett omgestaltande, dock i sig innebure mycket godt och tän kwärdt. Särstilot ansåg talaren detta wara förhållandet med hwad nu funnes stadgadt om att lediga gåll böra i wanlig ordning sötas samt stiftsstyrelserna derefter pröfwa an fötningarna. Talaren fästade i öfrigt upp: mårtsamheten derpå, att mötet redan beslutat hos t. m:t anhålla om en revision af de ecklesiastika befordringslagarna, wid hwiltet förhällande hemställdes, huruwida icke, för den händelse framställning i frå: gan ansägs böra göras, det more till fyllestgörande, att hos k. m:t begära, det — — —W—k—f—— I I