kännagifwit detta före voteringen; nu wore det för sent. Härmed förenade sig biskoparna Bring, Anjou, d:na Rundgren, Warholm oh Groth m. fl. hwilla der. jemte uttalade den åsigt, att frågan både till sin natur och till följe af det sätt, på hwilken den blifwit af kyrkomötet be. behandlad, nödwändigt måste hånföras till frågor, som ej tunde genom enkel majoritet afgöras. Hrr Björck, A. W. och Torpadie gillade wisserligen icke denna uppfattning, men ansågo alla nödiga former hafwa blifwit wid voteringen iatttagna, hwarför de yrkade, att denna skulle anses hafwa utfallit mot biskop Beckmans förslag. Sedan ordf:n förklarat, att han å fin sida ingenting hade emot, att mötet ännu en gång yttrare fig om det sätt, på hwilket denna fråga borde upp: fattas, beslöts med 29 röster mot 24 att den skulle hänföras till det flag af frå gor, till hwars afgörande en majoritet af twå tredjedelar af de röstande erfordrades, genom hwillen utgång biskop Bed mans förslag förföll. Om uteslutande mid dopet af förma: ningen till faddrarna. Samma motios när, fom ingifwit föregående förslag, har de äfwen wäckt motion derom, det pre sten skulle ega rätt, att i i de fall barn framföras till dopet utan att ätföljas af dopwittnen, hwilka äro williga att åtaga fig faddrars förbindelser, antingen alldeles utelemna förmaningen till faddrarna eller ersätta den genom en allmännare om medktristnas pligt att taga wård om de hielplösa. Mötets presterliga ledamöter hade i öfwerensstämmelse härmed tillstyrtt, det tyrkomötet måtte ingå till k. m:t med anhällan, att för den händelse dopwittnen icke wilja såsom faddrar åtaga sig de förbindelser, förmaningen till faddrarna innehåller, presten må ega att utelemna förmaningen och frågan till faddrarna, men afsluto med den förmaning, som i handboken är föreskrifwen, då dopet sker i lyrkan. Efter en kort diskussion häröfwer beslöts genom anställd votering, det den ingifna motionen ej skulle till någon mötets åtgärd föranleda.