Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1868, sida 2

bästa wilja, swårligen hinna sköta allt, som nu är honom ålagdt. Hr Ruus instämde i utskottets båda ut låtanden. Af egen erfarenhet wisste han med hwilken mängd af göromål presterna woro öfwerhopade. Presten borde ej wara assistent åt häradsskrifwaren mid mantalsskrifningarna; församlingens själawård upptog tillräckligt hans tid. J samma syftning yttrade sig hr P. Olsson, hwilten i motsats till en föregående talare trodde, att presten hade många sätt att sätta sig i gemenskap med sin församling, utom wid erpeditionstimmarna, samt dr Nordström. Denne feds nare uttalade fia hufwudsakligen mot hr Björcks motion om friftndomsunderwisningens i follskolorna öfwerflyttande på resten. Detta förslag ansäåg talaren salna prattist utsörbarhet. Skulle presten blifwa follslolelärare blefwe han ofta fatt i nödwändighet att förfumma antingen denna pligt eller fin pligt fom preft Sedan bistop Bring och dr Sandberg äfwen yttrat fig för utskottets utlåtande, uppträdde chefen för ecttefiaftit-departementet ftatsrvås det Carlson. Med anledning af hwad som yttrats om presternas allt mera tilltagande werldsliga göromål, tilltännagaf han, att hos styrelsen ingen afsigt funnes, att åwägobringa någon ökning af dessa, twärtom wore för närwarande under bes handling flera förflag till fådana göromåls borttagande för presterskapets handläggning. Hwad deremot den wäckta motionen om prestens deltagande i friftendomsundermwisningen i foltffolan angick, ansåg han denna tante wara allt för god att, såsom i uts skottets betäntande skett, förlastas. Han wille med några ord söka föra frågan in på prattisk wäg. Såsom nu i foltffoles stadgan funnes bestämdt, skulle presten på lediga timmar göra sig underrättad om det sätt, på hwillet underwisningen i folks skolorna bedrejs samt meddela upplysningar och råd. Härmed wunnes dock aldrig så mycket som om han sjelf aktivt deltoge i underwisningen. Det låge mindre wigt på huru många timmar han kunde egna deråt, blott det skedde. Om t. er. twenne timmar i weckan kunde anwändas härför, more redan mycket wunnet. Tal!:n unde, af den erfarenhet, han härom i andra läns der inhemtat, intyga, hwilka stora och gagneliga resultater härigenom wunnits. Med anledning af detta statsrädet Carl sons anförande framställde grefwe Björns stjerna följande förslag: ått mötet skulle ingå till k. m:t med begäran derom, att åtgärder widtogos för att närmare beftämma prestens skyldighet, ati öfwerwaka och deltaga i underwisningen. Af motsatt åsigt woro dr Rundgren och biskoparna Sundberg och Björling. D:r Rundgren ansåg, att med en sådan pre sterskapets öfwertagande af undermianin gen skulle man borttaga folkskolelärarens rättighet att förklara och tillämpa bibeln och öfriga kristendomsböcker. Detta wore likwäl hufwudmålet med den nuwarande seminarii-underwisningen. Man hade ju redan i follskolestadgan föreskrifter för prez sterskapets deltagande i underwisningen. Uppfylldes ej detta, mworo det bättre att genom utgifna cirkulärer påminna honom härom, än att derför skapa ett nytt laas stadgande. Biskop Sundberg fann ide i statsrådet Carlsons förflag någon praktisk lösning af frågan. Några timmars uns derwisning i weckan kunde ej wara till stor nytta. De bestämmelser, som redan