Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1868, sida 2

ett ord, de sofvo, som man kan sofva under lås och bom. Klockan var ett på morgonen, då slamret af nycklar och låsar hördes. Dörren öppnades, en man inträdde och sade: — Fröken de Vatteville, stig upp skyndsamt och följ mig. Vid ljudet af denna röst darrade Helene, och hennes mor kunde icke afhålla sig från att fråga: — Hvart vill ni då föra min dotter? — Hvad rör det er? svarade mannen i en kort och snäsig ton, Fröken måste stiga upp och följa mig. — Nå väl, stig upp, Helene, återtog grefvinnan, och följ honom. Här är icke annat att göra, än att lyda. Den unga flickan steg upp långsamt, men mannen hade icke lemnat rummet. Två eller tre gånger sade han, vändande sig till fröken de Vatteville: — Skynda er! — Nå väl, sade äfven hennes mor, skynda dig! Fröken de Vatteville var klädd, men hon qvarstod orörlig på samma sälle. Slutligen beslöt hon att röra på sig och gående till modrens säng, fattade hon hennes hand. Men mannen, då han såg att hon var uppstigen och I I I klädd, närmade sig henne hastigt, fattade henne beslutsamt i armen och drog henne med sig mot hennes vilja. — Farväl, Helene, utropade hennes