Norrländska Korrespondenten – 29 september 1868, sida 3

het för de rikliga bidrag, fom under fiftförflurna misswäxt år kommit nämnda läns innewånare till godo. Adressen tom mer att, få fort ffe tan, färskildt tryckas och med de större Stockholmstidningarna spridas. — Sweriges Tidning har efter en längre tids hwila, åter utkommit och fortsätter ven afbrutna nummerföljden med 27. Tidningen utkommer intill den 1 December hwarje måndag och derefter hwarje måndag, onsdag och lördag. — Skänska Telegrafen berättar: Den olyckliga epidemien bland frälsebönderna, att wågra fullgöra fina kontrakter, fort: far och griper mer och mer omkring sig, till följe af Tullbergs bedrägliga upmmig:lingar. På egendomen Bergsjöholm och derunder lydande Källesjö hafwa bönder: na i måndags upphört att arbeta. Af wen under Snogeholms och Muarfwinsholms gods hafwa del bönder upphört med arbetet. De olyckliga menniskorna äro helt och hället förwillade. De lösa jig en s. t. frisedel, fom Tullberg utför: dat på karteradt papper, och tro fig ders med egare till sina Åbo: och arrende hemman. — Minnen of Pcarisersångarefärden. Enligt uppgift från en bland deltagarne i Upsala-studenternas sångarfärd i fjol lärer en vel af öfwerskottet af ven kons ; tanta behållningen af resan wara anslagen till betestante aj ett hundratal af bildningar i silfwer af den stora guld: medalj, hwilten i Paris såsom pris till: erkändes Upsatakören. Af dessa filfwermeraljer skall ett exemplar tillställas en hwar af den prisbelönta kören. — IIti Grenna tidning läses följande insända uppsats: Kan och bör bränwinsbränning wara tillåten i ett fattigt land under nära nog misswäxtår? Detta är en fråga, fom nu mången för den närmaste framtiden bäfwande fattig far miljefader med ett beklämdt hjerta fram ställer, under det han nästan förtwiflar huru hans små arbetsförtjenster skola räcku till hans och familjens nödtorftiga underhäll. Med wertligt wemod hörer den ordentlige arbetaren, huru stora löpslut reran uppgöras om råg oc) potates, för att uppslukas i bränr winspannan och fevan blifma å krogen tillgängligt för ven förtwiflade hugfas dren, att dermed döfwa alla ädlare fänslor för de sinas uppehåll. Ar det rätt, att, under ret nästan hela wårt land ett helt år fått lefwa af brödföda från Ryssland, wi nu skola i bränmingpan: nan förspilla den enda skörd wi fätt, nemligen rågskörden, och sedan åter Iefwa på wår gamle arffiende ryssen, så länge han har råg att sälja of? Är det rätt, att under det fattigmans bästa föra, potatis, förliden wår måste inför: strifwas från Tyskland till högt pris, och då wår potatisskörd ingalunda ser lofwande ut, denna knappa skörd skall förwandlas från pod naturlig föra til en spritrryck, fom fan undwaras, men som missbrukad förstör få mången mens niskas mäl? Staten, säger man, fan ej undwara bränwinsskatten, men hwad är staten annat än folket, och icke kan det wara statsekonomiskt rätt, att för inkomst till staten sprida nöd i landet, under det kommunerna swigta för den stora bör: dan fattigwården, hwartill i många fall bränwinet är orsaken?