Norrländska Korrespondenten – 29 september 1868, sida 3

bittrad mot alla thronens tjenare, som ännu funnos qvar; företrädesvis lät den sin hämnd drabba de olycklige, som efter att den 10 Augusti hafva försvarat konungadömet, undsluppit Marseillesarnes raseri, men som olycksödet låtit upptäcka i de tillflyktsorter der de hade gömt sig undan. Dessa blodiga tilldragelser förnyades flere gånger om dagen, och grefvinnorna de Vatteville hade just råkat in midt ibland en af dessa obarmhertiga horder. Folket hade ur en af Tuileriernas källare framdragit tvänne Schveizare, som, efter att hafva irrat omkring på taken och i vindskuporna, hade hittat på en utväg att nedstiga på hemliga vägar och trappor ända ned i källarvåningarne, der de funnit en temligen osäker tillflyktsort. Upptäckta och utan vapen, hade de båda krigarne låtit taga sig till fånga utan motstånd, men också utan att begära nåd. Hopen hade snart omringat dem, och, träffade af en mängd pikoch bajonettstyng, drogo de sina sista andetag, utan att jämra sig och utan en suck. Denna afrättning eller, rättare sagdt, massacker egde just rum, när damerna de Vattevilles vagn visade sig. Pöbeln var ännu rusig af vrede och blod; i ett ögonblick blef vagnen omringad; gendarmerne hunno till och med icke att draga sina sablar, för att sätta