Norrländska Korrespondenten – 1 september 1868, sida 3

Mycken uppmärksamhet tillrrogo fig be flyttbara tröskwerken, fom sattes i rör relse af lokomobiler, oc) fom, utan eld fara, ute på fältet kunde tröska och kasta säden, få att halm, agnar, slöfäd och strisäd på sjelfwa skördefälten erhållas från hwarandra skilda. De förnämfte utställarne inom maskinafpelningen woro fwerums bruk och Göteborgs melkaniska werkstadebolag. Af stort wärde för wåra småstäder oc) köpingar böra de af byutåpatron v. Celsing tillwerkade träpagmerken blifwa, af hwilka här ett ex. war utstäldt. På ett ftälle, i Eskilstuna, har man till oc) med utbytt ett ftenfolsgade werk mot ett rylikt trägaswerk. Utom att gasen genom anwändande af träd till bränsle blir mycket billigare, är hwarje steg till anwändande af wed eller torf i stället för stenkol ett steg till minskande utaf wårt beroende af utlandet och wärdt all uppmuntran. Trägasen har dessutom många fördelar framför stenkolsgasen, dels deri att den är fri från den fenas res för helsan skadliga ämnen, fåfom ammoniak och swafwel, och dels lemnar flera wärdefulla biprodukter, såsom tiära, lysolja, träsprit, kreofot och kel. På tal om dessa bipredukter är det med nöje wi witsorda de wackra prof på dylika och andra produkter af torr distillation af stubbar och rötter, som ifrån ett par nya fabriker nu förewisades. Wi hop: pas att denna nya industri skall för sig få en betydande framtid, och wigtiga ute förfelartittar funna genom densamma erhållas till alla de länder der tillgången på barrskog är mindre än hes of. Genom goda metoder fan man nämlinen nu ur stubben och rötterna af ett barrträd erhälla ämnen till lika wärde med hela trädet. — Swenskens oförmåga att puffa för fia mar wid denna utställning lifa få wäl fom mid andra tilfällen ögonskenlig wid jemförelse med de ute ländska fabrikanternas. Söteborgå-poftens brefslrifwere från Stockholm meddelar från det nyss afflutade landtbruksmötet i Stockholm bl. a. följande: Att ni ide emottagit någon uttöme mande redogörelse rörande wårt wackra lancttbruksmöte, är alls ide, eller näs stan alls icke, mitt fel. Det war öret som spelade mig ett styggt spratt. Jag inställde mig första mötesdagen tidigt på morgonen i Humlegården, försedd med en diger anteckningsbok. Men icke wäl inkommen möttes jag af en wäldig skara utftällare eller beffåvare från olika trakter af landet; alla lefnadsglada och wänliga, många gamla bekanta från den lyckliga tiren, då wåra landtmän nästan alls icke klagare öfwer sin ställning, utan drömde om att bli stenrika med minsta möjliga ansträngning. Med alla de gamla wännerna skulle jag naturligtwis trycka hand, bedja dem wara wälkomna, fråga huru det stod till, upplysa dem om att äfwen jag mådde wäl — och allt det der upptog mycken tid naturliatwis. Se här — fade en mälfödd patron — får jag presentera min måg .. och der min Ayrshiretjur ... jag tror den står i mantal, hwa fa? Se här — fade en annan, med ftrår lande anlete — min hustru oc mina döttrar. De ha försökt sig i husslöjd och äro utställda i slöpföreningens los kal.