OM Hall nödwandtat — JADE FI LIES je — genast följa med länare upp för att bese min fargalt. Utan alt fielfberöm, min bror, men maten till den finnes ej på bela utftällningen. Så aid det undan för undan. Ju längre in jag kom i utställningen, desto flera att helsa på och samtala med. Nå ja, tänkte jag, mötet väder ju flera dar gar, och i morgon ffall jag börja med mina anteckningar. Jaa armbågade mig fram genom foltströmmen så godt jag förmådde. Öfwerallt rådde lif och mun terhet. Till och med de osjäliga djuren wisare fia owanligt lifwade. Hästarne hoppade och gnäggade i spiltorna, tjurar och for råmare, fåren bräfte och fläfttjuren — fom en finare kavaljer utz tryckte fig — grymtade otåligt. Om jag icke misstager mig, så hade alla förbemälte tjur bestämtt föredragit det stilla, fredliga bemlif i hwilket de uppwäxt, fram för hufwudstarslifwet med ress buller och bräk. Bland re utställda föremålen fanns intet fom på mina ajorre ett större ins tryck, än en hop ar ligt fjäderfä, fom tad lare uti en bur i Humlegården. Jag sade mer flit artist, ty teesa foglar hafwa en fin extrattien att döma efter påskriften på plakatet, hwari det beter, att tuppar: ne och hönorna äro mörda och uppförda af fröken C! Jag beaaf mig upp till slöidförenin. gens lolal; rer beprares jan få göra mina sturier ostörd, ty jag antog att alla beskådarne skulle twäiljad i Humlegården. Misstag. Äfwen ver mar öfmers sfyldt. Symad säger ni om min detdar-oft? sporte med stolthet en herre, fom sörr med ifwer trampat politikens trärecåler. Yutan att i ringaste mån wilja förs klena uågon annans smör, men mitt utmärker sig för dess cöfwerträfflina arom, sade en gammal bekant, hwilken förr producerat lika mycken poesi som nu fmör. Ja7, inföll hans swåger, en alad själ, fwåper har nu slagit in på en rätt wäg; ban förer fina for med naturliga blommor och verföre får han ganska säkert mid landtbrukemötet det pris som han förgäfwes eftersträfwat i swenska akademien. Hwar jag kom i utstälningslekalerna blef vet mig omöjliat att göra ant dnins gar. Jag nästan beklagar mig öfwer renna legion af wänner och talhågade hekanta, fom fom min i wägen, och att strifwa efter ögonblickets intryck om ars titlar, fom fordra en närmare pröfning, wille jag ej. Ett och annat will jag dock widröra. Jag har redan omtalat att en ånaplog hitförts från 3. Fr. Howard, Bri tannia Jren Works, Bedford, och äfwen min fruktan att ren ide i den otjenliga marten, fom fanns i Humlegården, ffulle göra ett godt arbete. Men resultatet blef öfwer förwäntan tillfredeställande. Emellertid fade man: Må wara att ten är anwändbar i England — bär ide. Den kommer att återaå ofålv. Man misstog fig. En dag öfwerraskades man af en på det wackra redskapet andringad etikett, hwarpå stod skrifwet: fåld till br Axel Dickson, Kyleberg. Det aladre mig högeligen, ide blott verföre att för paren, fom är en praktisk man, nu författ jorden på fin egendom i det slick, att den (jorden) kan bearbetas med ång: plog. Man uppgifwer att ren betaltes med 11,000 ror och de sakkunniaa påstå att detta pris war särdeles billigt. En mängd af de swenska åkerbruksredskapen såldes sör att gå till utlandet. Det lirer intet twifwel att exporten af återbruksredskap kan blifwa af stor ber tydenhet, och om detta landtbruksmöte ide medwerkat till mer än det, få är res dan dermed en wigtig sak munnen, Om upypfostran till sjeljständighet. vMed gossar och ynglingar måste något wågas, för att de må blifwa män. Herbart Det djerfwa yttrande af Herbart, som