Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1868, sida 3

nsättningarne ge goda räntor oh Hör: örmås alla, till och med tjenstefolk, utt nsätta besparingar i en ftuta.7 Föll en häraf blir den ofwan anmärkta. Ett jytt exempel på sanningen af detta förvållande hemtar man ur neranstäende nterag ur ett bref från Lonren til Yöteb. Hanrels:-Tioniug, bwari bresskrisvaren, Jedan han uttalat att ala slaas affärer litu af ret misstrocure fom rärt och ännu rårer man och man emellan, och att detta kännes intill märgen i alla affärsgrenar, merdelar, att ve fom mest tlaga äro skeppsredarne och att dockorna litsom uthamnarne äro uppfyllta med fartyg af alla klasser och storlekar, till salu för ofta nog wrakpris. Norrmän i mängd äro här ocfi och ingen wecka förgår, utan att man bör om ätskilliaa fortyastöp för verag räkniug. Deras flotta ökas med stark fart och rätt göra te också, då de med tillhjelp af egen unge domefraft ech ofta andras pengar kunna snort nog staffa fig bus, hem och obes roende. Norrmännen ba här stött sin fredit så wäl, att en ung sjöman, prat tiserad och examinerad naturligtwis ej bar ringaste swårinhet att köpa fartyg, blott han har ett litet belopp att sjelf sätta in i affären; resten lanar han här på nägra års kredit, och ve personer, som drifwa sårana negeciationer, göra vet äfwen gerna, sedan de wunnit ren erfarenhet, att amorteringarne i aUmäns bet göras ordentligt. De få högre räns tor, äro wanligen steppsmåttare, förtjena såleres på fartygen, som re ha i händer, och frattintasseringarne gå genom dem, bwiltet är ett flags säterbet för afbetals ningarne. Kaptenen skaffar sitt belopp genom att wännerna i hemorten, perjos ner af ala klaeser, ta småtelar i det fartyg han ämnar töpa, och dessa rel egare tjena ofta ganska goda räntor på fina små kapital, genom att förrela dem i många fartyg, hjelpande vå på samma gång månaa raska tarlar, utan jörmör genhet. Dessa åter tnoga och spara på allt jätt med sin ofta gamla, men billiga stuta, fom rod är god nog att föra trä laster, etc.; om ett par år, sä reson.nera de, är den del af stutan, hwarpä jag fått lån, min — och vå flyga tankarne högre, sträckande sig till inköpet af en större och bättre saltsjöfarare, samt till slut en af de stora ja större skeppen af prima klass, hwaraf norsta Handels flottan redan inregistrerat så många. Den norska s. k. träflottan gör mwanlis gen tre turer hit om året, en från hems met och twå från Norrland eller rättare Bottniska witen. Ibland funna de göra tre turer, segla seran hem och låta ve äldre skutorna wintra öfwer, då deremet re starkare gå att hemta salt för deras fiskerier. På detta sätt äro te i jemn jart förtjenande nästan alltid något, om och frakterna ibland äro låga; men detta förtlarar hur deras flotta få hastigt och betydligt fan ökas. På Kanada trifwa norrmännen den bufwursakliga fraktfarten med trä. Här är Norge bättre bekant än många andra länder, och kan man slå sig i backen på, att om man frågar hundra om de känna nägot röranve Swerge, skata de oftast alla på hufwudet; men säger man, att det ligger bredwid Norge, få klarna pe: nast ansigtena, och man erhåller af öfwer hälften swaret: jaså, Norge, hwarifrån wi få jern och tvä. Om Swerge känna —— —