Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1868, sida 3

san, och dock behöfdes det blott ett ord, för att den skulle omkring sig sprida död och förderf. Dansk-Norska armn stod uppställd inom synhåll och hade stätt så hela morgonen. Det var uppenbart att den på stället skulle afvakta ett anfall, heldre än att företaga något. Omsider började Svenska armen rycka framåt; man hörde bataljonernas jemna och taktmessiga trampande och kände huru marken darrade under deras sseg. Allt eftersom dalen vidgades, uppryckte nya trupper på flyglarne och intogo sin plats i den långa slaglinien. Sålunda gick det framåt med olycksbådande lugn. Ingen rörelse syntes till i den Dansk-Norska armeen, till dess plötsligen dess leder öppnade sig och ett maskeradt batteri öfver Svenskarne utkastade ett hagel af kartesher och gjorde stora luckor i deras leder. Svenskarne togo revanche, aflossade sina skott på femtio stegs afstand och stormade sedan med fällda bajonetter. En mur af stål emottog dem. De blefvo tillbakakastade. Tre gånger förnyades anfallet och tro gånger afslogs det. Den fjerde brötos norrmännens leder och nu började detta slagtande man emot man, som alltid utvecklar sig i stridens medelpunkt, och hvarpå så mycket beror. Man såg i denna kaotiska röra va