Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1868, sida 3

duisk zenna, en laffrersk lraal, ett New horks hotell, en indiansk wigwam, ett Londonshem, hwad finner hon inom dessa qwinliga celler? Likhet mellan de båda könen? rättighet att sjelf bestämma öfwer sitt hjertas böjelser? Jngenstädes. J öster och wester, i söder som i norr skall hon finna föga annat än den starkares rätt. Med afseende på grundsatser af högre ordning finner hon inom det triftna hemmet lita wäl fom hos hedningen samma oreda i ideer, samma ftiljaktighet i lagar, och fom det påstås är ingenftär des förwirringen få ftor, oredan få wild jom i Förenta Staterna. 3 intet land på jorden, säga dessa qwinliga reformatorer af familjelifmet, åtnjuter qwinnan jamma anseende fom mannen. Cn mahomedan får taga fig fyra hustrur, en jude tackar dagligen Gud för att han är en man, en perser betwiflar, trots Koran, att hans älffarinna eger en själ. Granskar man i Europa för hållandet noga, skall man finna att på olifa folfflags språt ha ursprungligen orden man och hustru samma betydelse fom herre och trälinna. J Amerika, det land der frihet och upplysning gjort de ftörfta framsteg, skall man finna att qwinnans ställning föga förbättrats, ehuru hon bes gagnar friftenbhetens bud fom gradmätare. J Onondaga, uti staten Newyork, har en petition blifmit inlemnad till lagstiftande förfamlingen om upphörande af alla ftraffbestämmelser för förförelse. äfwen i Boston, Philadelphia, Newyork, — dessa städer, der såwäl den störfta riledom, fom den största bildning råda, — är, säga dessa politiserande damer, qwinnans ställning föga bättre än ibland persektionister och mormoner, äfwen om hon tillåtes göra ett wal af mate efter sitt eget tyde. Hör endast hwad Hon allt Har att förfafal Sitt eget namn, fina egna medborgerliga rättigheter får hon mid aiftermål afsäga fig; hwad Hon eger i jord och kapital, det skall hon öfwerflytta på fin man; sjelf skall hon helt och hållet uppgå i honom. Hwad mera får nes gresfen finna fig wid, då hon säljes till slafwinna? Enligt lagen blir den gifta qwinnan jemngod med ett barn, fom hwarken fan göra rätt eller orätt — ett förhållande fom, då det å ena sidan skyddar henne, deremot å andra sidan beröfwar henne alla naturliga rättigheter. Hmwarz fen domaremakt, kyrkolag eller samhället gör henne rättwisa. Hwad är mwigfelringen om icke ett tecken af beroende — ett harem, om icke ett fängelse, — ett hem, om ide få med, ehuru i lindrigare grad? Hwarför skall mannen ega rätt till domarebordet, armen, talarestolen, och qwinnan blott ega kärleken? Hwarför skulle ej unga flickor få eftersträfwa embeten i statens tjenst, eller att fylla pre sterliga fall? Skulle icke Elizabeth Stanton funna representera Newyork i fongressen eller Olympia Brown predika wår troslära i Veymouth? Stall qwinnan för alltid nöja sig med att stanna inom barnkammaren eller att wid laffebordet sqwallra om dagens nyheter? .. . Detta allt är spörsmål som fruntimmer, sådana som Lucy Stone och Mary Walter ställa till werlden, frägor, på hwilta många tusental hustrur och flickor afwakta ett swar. Och, tillägga de, blotta benämmningen, fom genom äktenskapet tillägges makarna, syftar på herre och slafwinna. Man,