eller Åhusbonde, fom den ätta maten mångenstädes tsallas, betyder herrskare; bustru betecknar detsamma som sjenarinna. J många delar of Amerika, lilsom äfwen i England norr om Trent, nämner en hustru af lägre tlassen fin man aldrig annorlunda än husbonde oc han kallar alltid henne fin qwinna, eller, ifall han i främmandes närwaro will wisa sig rätt nedlåtande, fin lilla qwinna. Skola dylika relationer, frågar Eliza Farnham med harm, för alltid utgöra grunden för ättenskapet i ett fritt, ett lugnt och gudfruttigt land? Jntet ämne har någonsin wäckt och intet ämne lommer någonsin att hos mens niskor wäcka ett få brinnande begär efter klarhet och wetande, fom förhållandet mellan man och qwinna — dessa båda wäsenden, så rilt begäfwade hwar för sig, så olila till gestalt, till själsgåfwor och werkningskrets och lilwäl af naturen förenade genom de starkaste band, ja, oundwikligt dömda att göra hwarandra i högsta måtto olyckliga, eller i högsta måtto lyckliaa. Samlhållet är frukten af detta förhållande. Lagen är blott ett namn för den ordning det fordrar till fin existens. Poesien är def förnimbara röst. All epik, allt sorgspel, all romans tif hwila ytterst på detta förhållande, får fom grunden till alla wåra ädlaste, wåra högsta tänslor och lidelser. Från detta förhållande uppspringer i mår själ den högsta färlel, såwäl fom det djupaste hat. Underordnade drama hafwa spelats till slut, enflare problemer blifwit lösta; få, t. er. de författningar fom angå förhållanden män och män emellan, ware fig mellan regenten och hans undersåter, mellan presten och lekmannen, fader och fon, fordringsegaren od gäldenären, herre och slaf. Alla dessa band hafwa befunnits lyda en lag för framskridande, en lag som under seklers lopp småningom har mildrat dem, tills slutligen i wår tid hedendomens hårda ftadgar näftan alldeles förlorat fin kraft. Men förhåller det fig oc på samma sätt med de lagar, hwarefter det wida mera grannlaga dan: det mellan man och qwinna bestämmes? Som jag tror, i ganffa ringa grad. ÄÅr det ide ett öfwerraskande, ett forgligt faktum att i nittonde seklet af evangelii lära, de lagar, hwarunder gifta gmwinnor i Amerita lefwa, äro hårdare än oe i Asien? I Turtiet blir genom gif termål en ofri qwinna fri, Förenta Staterna deremot, (om wi skola tro fäme parne för lika rättigheter) förbyts den fria till flafwinna. Österut upphör mång: giftet alltmera, i Western har det ånyo blifwit antaget. Ligger någon sanning i det påståendet, att hjertats och familjens band böra stå utom, eller rättare sagdt öfwer lagen? Män, sådana fom John Noyes, och qmwinnor, fom t. ex. Harriet Halton, predika detta djerft, och wid Wallingford lilasom wid Oneida Creek hafwa män och gqwinnor frigjort fig från alla lagbud famt öfwerenskommit att lefwa tillsammans, lerda af Nådens ljus. Dessa satser och de experiment, hwartill de fört, tillhöra likwäl blott en fåtalig, om också werksam och derigenom farlig sekt. Werlden tänfer annorlunda, ty werlden tror, på Guds lag, om den äfwen börjat twifla på menffliga lagbud. )af ofter Nina tillagnaar