Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1868, sida 3

från stora landsvägen svängde upp i den lilla all af hägg, som förde fram till gården. På ena sidan om förstugudörren voro fönstren klart upplysta; det var från dessa ljusskenet, som syntes till vägen, härledde sig. Huset var gammalt och högt, med längt utskjutande tak, spetsiga gaflar och en liten balkong som under den lilla frontespisen hängde öfver trappan. Emellan de pelare, som uppburo den, hade en stor murgröna slingrat sina rankor och bildade sålunda en liten löfsal af förtjusande form. Holger red fram till trappan, der snart en dräng emottog hästarne, hvarefter de resande stego in. Ljudet af ett solostycke på violin träffade deras öron, då de inkommit i förstugan, der snart en dörr öppnades och en hög vördnadsbjudande gestalt visade sig. Sedan de inkommit i en tambur och aftagit ytterkläderna, presenterade Holger sin reskamrat för värden, som hjertligt bad honom vara välkommen; under tillägg att han redan ett par dagar varit väntad. Det undgick icke von Steins skarpa blick, att Holger tycktes stå på en mycket förtrolig fot med prosten, och af några sagta uttalade ord slöt han att norrmannen varit väntad. (Fortgy