Norrländska Korrespondenten – 13 mars 1868, sida 3

wudsakligen wara bekantslapen med honom sedan han tjenstgjorde som komminister på Alnön. War detta förestafwadt af samwetsgrannhet att den dyrbara fri beten att falla 4:de profpredikant ide skulle missbrukas, eller af någon Annan bewekelsegrund? Jag tror ide att, åt minstone några många, pastoratsboer gjort fig förtjenta af ven owärdiga tanken att de skulle, enligt herr B:s äsigt, wälja fin fjälaförjare blott för gammal bekantstaps skull, med åsirosättande af allt afseende å embetsgåfwor och ffitlighet. En sådan insinuation bör, och får också säkert blott stå för uttalarens räfning. Emellertid bör detta herr B:s uppträdande, fom hos mången wäckt rätts wist missnöje, tjena till ett gif aft! för hwar och en röstberättigad, att ide låta fig från det hållet åtminstone öfmerrumplas; och är jag för min del herr B. tacksam för att i tid hafwa, om än twes tydigt nog, uttalat fin mening. Begagne sig den fom mill af fin lagliga rättighet när tiden dertill kemmer, och låt androm obetingadt följa fin öfwertygelse, är mitt hjertliga och wälmenta råd! — I Fes bruari 1868 Sköns pastoratsbo.