yclu TCJUUII PPUIUUUCOD IKT LIL TURI Sy ME en glugg, och i den del af skeppet, fom lallas the lower steerage, fanns ide någon ventilation. Här war det nästan omöjligt att wistas äfwen för den fri skaste menniffa. För att göra detta frälle tjenligt att hyja passagerare, lades en rad plantor öfwer de understa bjelfarna i steppet omedelbart öfwer kölen, hwarest duckwattnet samlas. J denna dystra håla fanns upplagd en mockenhet ull och Hus dar, få att den förskämda luften måste hafwa warit outhärdlig. Plankorna af hwilka för tillfället bildats ett golf, fmig: tade då passagerarne gingo deröfwer. In gen dager lunde intränga med undantag af det swaga ljus, fom fom från en af luckorna på äsra däcket. Då sleppet wid sin antomst till Newyork undergick besigtning, låg det uti öppna sjön, fritt på alla sidor, och ändet lunde ingen ur stilja ett föremål på ett afstand af trå efter tre fot. Kaptenen försälrade, att lyttor hängt i denna håla under resan, men han medgaf, att ljusen icke welat brinna, till söljd af luftens försfämning. Det war som i en lällare, uppfylld af förruttnelse och pestluft. På detta män: jeliga ställe woro ej mindre än 150 personer hopade under 70 dagar; ty få utom ordentligt lång tid åtgick för resan från Hamburg till Newyor!. Te andares den mest ofunda luft under hela denna tid, dock war detta ej det wärsta. På detta asstywärda fartyg, med 544 passagerare ombord, funnos endast fyra afträden, och i den håla, fom wi oswan beskrifwit, fanns alls ide något. Många pasfagevare, angripna af feber och andra fjutdomar, kunde ide släpa fig till öswerdäck, och gräsligheterna på mellandäcket woro icke mindre. Kaptenen tyckes ej hafwa gjort någonting för att förbättra pasfa gerarnes belägenhet. Då skeppet anlände till hamnen, war det få wederwärdigt osnyggt, att den af the Commissioners of Emigration fom gick ombord, före tlarade, att han på stegarna och på tågen ice funde upptäcka en ren fläck, der han tunde fötta fin hand etter fin fot. För att råga passagerarnes lidanden, fingo de knappa rationer, och dessa woro af en så dålig beskaffenhet, att de mer än ofta woro onjutbara. Det är bewisligt, att födan stundom war alldeles rut: ten. Man föreställe sig denna massa menniskor, försedd med ringa mwattenförråd, och man fon ana de awal, de mår ste hafwa uthärdat. En half mugg dridbart matten om dagen utdelades till hwarje passagerare, och detta medan hettan på fartyget war olidlig och under det att sill gafs 2 gånger i weckan i stället för fött. Smöret ombord war härslet, och man berättar of, att bönorna och fur: tålen ofta woro illa kolade, att de mår ste kastas öfwerbord, trots hungern. Med försärligt barbari höll man äfwen de jjuta med denna usla mat och dryck. Jngen stilnad gjordes mellan dem och de frifla. Ingen lälare fanns på fartyget, och på de första 14 dagarne blef medi: santslädan tömd. Döden började snart en förfärlig ödeläggelse bland pastagerarne. Då de angrepos af febern, fun nos inga läfemedel att gifwa dem, och de dogo litt en smittad fårskock. Det låter otroligt, men det är ett faktum, bestyrkt af de öfwerlefwande, att de döda fropparna qwarlägo i alterrummet, fom wi oftvan fölt att beskrifwa, i fulla fyra och tjugu timmar: Det hände att li: fen betädtes med ohyra innan de bort: togoå. Cfterhand, då farfoten blef mera säker och hastig i fina wersningar, bortrycktes hela familjer. Det inträfe fade, att både man och hustru dogo, lemnande efter fig barnen utan all omwärdnad. Man omtalar en händelse, af Hwil: ten mi funna bilda oss en föreställning om det tillstånd, fom inträdde i dylika fall Jnspettions officern srågade när han kom ombord, några små barn, hwar deras föräldrar woro? Han berättar oss, att de gråtande oc snuftande i det de petade på wattnet swarade: der! Af 544 personer, fom lemnat Hamburg, oms fom nära en femtedel — 105 dogo nns der resan och ytterligare 3 i hamnen. mQcibuit har nu återwändt till Ham burg, och utpufsas nu fannolitt fom ett utmärlt och fnabbfeglande emigrantskepp, för att hopsamla en ny laddning fillitö sulla emigranter, hwilla i fin ordning