Norrländska Korrespondenten – 13 mars 1868, sida 3

Om gesallwandringen. (Ur Hallandå-Poften.) Denna afsåg i fordna dagar inhems tanve af mera erfarenhet i det yrke, ger sällen tillhörde; tiden war mycket noga beräknad för wandringen emellan städerna; med ett ord: han war underkastad en wiss, ganska god ordning, fom gjorde hos nom aktningswärd både inför fig sjelf od) andra. Han befökte då endast wissa prestgårdar och herrgårdar utmed stora landswägen. Men huru förhåller vet fia nu för tiden? Jo, tywärr hafwa pefällerna förlorat aktningen för sig sjelfwa ända derhän, att de nu wandra från by till by och stuga till stuga och tigga, derwid dessa herrar skicka sig ofta icke stort bättre ände s. k. kältringarne. Förut har als mänheten haft mycken olägenhet af herrar kältringar, men nu, sedan dessa blifwit genom åtskilliga fommunal-myndigheter på det kraftigaste motade och bortjagade, få hafwa herrar pefäller intagit deras rum. Nu frågas: äro ide dessa, liksom ans dre lösdrifware, att anse såsom förfmarslöse, då de afwika stora landswägen eller befinnas med bettlande? Om så är och i allt fall, hemställa wi huruwida detta är öfwerensstämmande med det anseende städerna tilllomma bör. Gesällerna äro hufwudsakligen städernas befolkning. Deds fa skola en gång blifwa mästare och borgare i städerna, t. o. m. rådmän, ftadgfullmäftiae o. s. w. Hwad skall wäl wäntas af sådane framtidsmän. Öefällerna föregifwa sin wäl wara twungna att resa; låt så wara — men de böra då resa fom hederligt folk och ej förnes dra fig med ett nu för tiden högst opade sande och olagliat yrke: tiagareyrlet, som mycket illa anstår ten redlige. Gesällerna utgå från samhällen (städerna), hwarest bildningsanstalter icke saknas. Det är derföre beklagligt att se sådana frukter af upplysningen och af de stora uppoffr ringar fom i och derför göres. Wi tillråda emellertid wmederbörande kommunal-styrelser att i tiv hämma det öfwerklagare gesäll tigaeriet, och att dessa, liksom andra tiggare, noga antecknas der de bettla, isynnerhet på de i åtskilliga socknar inrättade matställen, på det de dels må blifwa offentliggjorde i tidnin garne och dels för att gedtsörelse för det lemnade bidraget skall kunna utsökas af ven kommun, hwartill de i fattigmårdehänseende höra.