Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1868, sida 3

inwändas att Norrland är ritt på Hame nar, hwarifrån en synnerlig beqwäm fom munitation underhålles särdeles med Stocholm: men man mäste dock befinna, utt dessa hamnar äro tillsrusna minst halfwa året, under hwilten tid det nära bundra mit langa Norrland är hämpis sadt endaft till landswägen; att, då NRorrs lands mera bebyggda del redan sträcker sig öfwerhufwud ( till 8 mil från hafwet, hamnarne endafst på långa wägar linnna uppsökas af en stor del utaf dec soltningen, samt att sjöfårten, hwilken bedrifwes nästan uteslutande mellan de särskilda hamnarne å ena sidan od af: lägenare orter å den andra, erdjuda högst ringa tillfälle till förbindelse mellan de olila hamnplatserna inom Norrland och alls icke bereda det inre landets särskilda delar någon samfärdset fig emellan och med det öfriga rilet. Rittningen af en norrländsk jernbana i förhållande till det nedre landet är af naturen temligen bestämdt anwisad ända ned emot midten af Gestritland, derifrån banan lämpligast går ratt på Uplands fädesbygd och Stockholm, med hwilket sistnämnia ställe ej blott i dej egenskap af hufwudstad, utan ännu mera såsom hjertpuntten för Norrlands affärslif denna landedcl stär i få nära och mångfidig bes röring. Efter den framställning, fom un iforts het blifwit gjord angåcnde de hufvud grunder, rå hwillet ett jerubansystem norr om Mälaren borde fotas, behöfwer utstottet krappast tillägga, att enligt ute skottets åsigt denna fråga ite fan tills fredsställande lösas med mindre, än att från Stockholm dragas twå hufwndbanor norr om Wälaren, den ena åt nordwest till berqstagerna, och den andra norrut till Norrland: och utskottet instämnter således i denna pmtt helt och hållet med Weftmantonds-Dala fomiten, då den yttrar: Att en enda stambana skulle funna tillfredssiälla de norr om Mälaren bes lägna landskapernas behof, fan numera ide rimligtwis antagas, sedan de norrs ländsta provinserna uppträdt med starka ansprål Få jernwägslommnnilation med landet i söder. Den beslutna jernbanan emellan Stockholm och Upsala antyder ofelbart ten rigtning, en jernwägsförbins delse med Norrland bör följa, men förs sölet att uppdraga en jernwågslinie, fom wore ämnad att på en gång betjena både Norrland och Dalarne, måste ofelbart misslycka, emedan ett sådant försök aldrig skall med den utsträckning, dessa lantsdelar ega, förmå nöjaltigt tillfredsställa någonderas wälförstådda intresse. Jernwägssystemet norr om Mälaren och Hjelmaren, sädant som utskottet ur synpuntten af hela landets gemensamma intresse täntt fig ret, är framställd på en särskild karta, hwartill fommer Ytters ligare en karta, på hwillen nämnda jy stem sramssär i sitt hela samband med såwäl Sweriges öfriga fom Norges jernz wägslinier. Den mot nordwest fran Stoclholm fig sträckande jernbanan ute gär från Thyncberg wid Stockholm — Upfalasbanan i tratten af Sollentuna och följer den underfölta linien öfwer Almarestäl till Semalla, hwarifran hon går i få rak sträckning fom möjligt till Norbergs bergsiag, sammanfaller der med mellersta sträckningen af Norbergs jerns måg samt fortgår widare till Emedjebacken och östra öndan af sjön Wessman,