Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1868, sida 3

o Det är en gammal nyhet för mig så väl som alla andra, med undantag af herr Schram, som ej umgås med andra än herr Montignys jagtstöflar. ) i I — Alldeles riktigt, mon cher, skorrade dvergen Titus. — För mig är också vålnaden af mera intresse än sjelfva förlofrningen. IIvad tänker herr Banks om den saken? Negern visade sina hvita tänder inom de tjocka, blodröda läpparne. O yes! — svarade morianen — I think — — — Ingen engelska, om jag får he! — afbröt Lafleur förnämt. Jag tycker ej om den der rotvälskan och talar derföre aldrig engelska, utom då jag är i England. — Apropos — i går afton gick jag för roskull till den fåniga gimla qvinnan, — högtsalig grefvens fordna amma. Allas uppmärksamhet riktades nu på Laflcur. — Hvad är hennes mening om vålnaden? frågade en jägare. — Oh, — gumman hon är riktigt märklig i sin (ro, — svarade Lafleur, Hon påstår — — — Ett häftigt pringlande med ringklockan på väggen afbröt Lafleurs tal. — Det gäller er, herr Lafleur! — menade dvergen Titus. (Forts.)