Norrländska Korrespondenten – 19 november 1867, sida 3

Den ene undstyller sig wanligen dermed, att han ide lärt fig det eller det arbetet; den andre, att han saknar erforderliga trafter för def utförande. Häraf wisar sig således, att, om ett arbete skall för antydda ändamål blifwa lämpligt, det måste wara af den beskaffenhet, att det hwarlen förutsätter någon särstild öfning eller sticklighet, ide heller träfwer ett större mått af kroppskrafter. J fådant afseende hafwa fomiterade ide lyckats utfinna nagot, fom enligt deras sörmenande är lämpligare att föreftå än stentrossning. Å ena sidan lider det nemligen icke twifwel, att staden, till grusning eller matadamisering af def wägar och jemwäl gator, siall med fördel anwända all frosjad fien, som fan till billigt pris åftadtommas: ä den andra synes man med Hål tunna påftå, att hwarie tiggare, fom har en frisk arm och derjemte förmår stryla omtring med betlande, okså måste (undantagswis endast mindre barn) hafwa förmaga act weriställa ifrågawarande ars bete. Komiterade tillstyria att arbetet utföres efter taxa eller wisst belopp för hwarje tunna trossad sten. Detta belopp bör bestämmas så, att den, som arbetar med lägorlunda flit, bar sitt nödtorftiga uppe hålle för dagen. Arbetslönen torde till en början lämpligaft böra bestå i mats bolett, enär fattigmårdsftyrelfen lärer wara betäntt att jemwål i år inrätta å fattige buset mathållning för sådant ändamål. Den arbetare, fom wisar större flit och ordentlighet bör jemwäl funna utom mats poletterna förtjena några öre dagligen till besvaring. i På det att nämnda arbete må funna utföras jemmäl wid oblid wäderf, torde blifwa nödigt, att ett fimpelt jtjul upp föres antingen å planen ofwanför Qudwigsdera, med beräkning att sten hemtas från norra berget; eller ock i närheten af östra tullen, ifall sten heldre anses böra hemtas från Stenhammaren. Hwad ur beträffar tillsynen öfwer detta arbete, hafwa komiterade funnit det wara enflast och tjenligast att träffa öftverenss tommelse med någon pålitlig och i ftenarbeten kunnig verfon, fom mot garanti, att staden till bestämdt pris föper all krossad eller tultad sten, han fan Ievevera, för egen rätning icke allenast tillhandahåller erforderlig sten och werktyg utan ock utöfwar all tillsun och kontroll öfwer arbetet eller med andra ord drifz wer werfstaden för egen rälning. Nös diga förskott dels för arbetet dels för in: löp af erforderliga werttrg må honom lemnas. På grund of hwad sålunda blifwit ans fördt, få tomiterade föreslå, att drätfelkammaren anmodas I:o att med en ordentlig och wid ftenarbeten wan person träffa öfmerensfommelse derom, att han, mot garanti att staden föper till fastställdt pris all frossad och tuftad sten, fom han kan teve rera, åtager sig att med jadant arbete efter bestämd tara gifwa sysfelsättning åt hwarje arbetsför tiggare, som till honom häns wisas: 2:o att till omförmälde person lemna det förskott, han för ändamålet anses onndgängligen behöfwa; 3:o att å plats, fom pröfwas lämpligust, uppföra ett arbetssfjul. Hwad slutligen angår mindre barn