Norrländska Korrespondenten – 19 november 1867, sida 3

trogna tjenst hlifvit upplyftad till samhållsvärdigheternas högsta spets och dessutom vid afskedstagandet erhållit bevis på regentens oskrymtade tacksamhet. Nu, med ena foten i grafven, hade excellensen dragit sig undan hufvudstadens bullrande lefnadssätt och slagit sig ned i lugn och ro på sitt vackra säteri Marieholm, belaget vid en af Mälarens otaliga, förtjusande vikar. Å Med sin aflidna hustru egde han ett enda barn, en englalik flicka, arftagerska till fadrens furstliga rikedom. Dottren, hvars namn var Anna, kunde vid den tidpunkt, omkring hvilken vårt lilla utkast hvälfver sig, hafva uppnått vid pass 15 ar Ilennes växt var smärt och medelstor. Det sköna ansigtet, med de djupblå ögonen, omgafs af att blondt, böljande har och påminte ej det ringaste om fadrens hårda och befaliande fysionomi. Se deraåges beskrifning på hennes utscende, så kört som möjligt. Vi anse det onödigt att göra den längre, och finna föp öfrigt det långa talet om kindernas förtjusande kolorit, läpparnes retande purpur och tändernas oklanderlighet allt för. äckligt. Manga författare tyckas deremot lägga synnerlig vigt derpå och kunna ej nog prisa sina hjeltars och hjeltinnors utvärtes egenskaper, dem de otta utmala såsom någonting riktigt gudomligt.