Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1867, sida 2

donn blifwit mycket omsorgsfullt skötta, hoppades man att de åter skulle tillfriskna. — Sreaturs-asjurans. Förslag till reglemente för bolag till försäkring af kreatur mot smittosamma sjukdomar är af en utaf Malmö lancdtbruksklubb ut: sedd fomite utarbetadt. En betydlig tecdning of djur till försätring bar blifwit giord, och Jun nijigter äro för handen, att bolaget fan snart komma till stånd. — Eldswåda på jernbana. Då tors: dagens eftermidragstån från Upsala till Stockholm kommit ungefär halfwägs mellan Bergsbrunna och Kniffta ftatios ner märkte te talrika resande, fom åts följde tåget, att detsamma twärstannade midt på banan. Konduktörer och refans de rusade genast ned från wagnarne, ders wid man erfor, att anledningen till tågets stoppande war, att en godswagn, den femte i ordningen från lokomotivet, fattat eld och nu stod i ijus låga, Bags nen, en öppen gobgmwagn, lastad med lin och bulvan, och öfwertäckt med presfenz ning, hade tydligen blifwit antänd genom någon gnista från lokomotivet. Då lokomotivföraren först warsnat olyckan, hade det brunnit blott högst obetydligt, men på de få ögonblick, fom åtgingo för att stoppa tåget, uppflammade elden få, att, fåfom nyss nämndes, hela wagnen siod i ljus låga då man nu skyndade fram för att afkoppla de framför och efter befintliga wagnarne, för att föra vem undan från den brinnande wagnen, få att elden ej skulle funna sprida fig till vem, Sedan tetta skett afskuros tår gen, som fasthöllo pressenningen, så att denna kunde ryckas bort, hwarpå försör gjordes att genom påkastande af snö släcka elten. Detta wisade fig dock frultlöst och det befanns nörwänrigt att söka från wagnen rycka ned de brinnande linbunds tarne. De kringstående drogo fig dock unran för tetta med mycken fara och swårighet förbundna arbete, till dess elvaren å tofomotivet raskt och djerft sprang upp på den brinnande wagnen och börs jade, omhwärfd af lågorna, nedkasta de brinnande bundtarne, derwid ven ofirs skräckte mannen lärer erhållit åtffilliga brännskador. Sednare biträdre äfven andra personer med urlastningen och wagnen tömdes fullständiat, hwarpå tår get åter hopkopplades och fortsatte rer san till Knifsta, qwarlemnande allt det å ven antända wagnen befintliga godset på marken bredwid banan. Gotset, fom tillhörde hrr Wannberg Å komp. i Stodholm, lärer warit wärdt omkring 6000 ror, och det lärer wara anledning bes fara, att ven del af linet, fom ide huns nit skadas af elten, i stället toa skada af wätan på marken. En af Aordegar: ne, fom merföljve tåget, lärer ha yttrat til fina reskamrater, att han på ftationen i Upsala warnat för godsets elds farlighet. — Osså ett titelförslag. En infändare i Örefundsposten yttrar: Det är betant, att en rilsdaler ofta lallas frigare. En soldat kallas också krigare. 100 fri gare (soldater) kallas gemenligen ett fom pani och anföras wanligen af en kapten. Wore det då ide skäl att den, fom ffattade för 100 Higare (riksdaler), tituleras des tavten? Temligen konseqvent kunde följande erhållas: Den som skattade för 500 rdr, blefwe major, för 1,000 öfmers ste, 10,000 generalmajor, 100,000 gene ral. Den, fom egde en million och derutöfwer, borde tituleras generalisimns. — Jnsändaren förordar slutligen nedsättandet af en fomite, fom noga underföfz te frågan och inlemnade detaljerat förslag till wederbörande. L22 — Tr Mr 44 AArfåÅtlio