Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1867, sida 2

sin — men nu er han så gunstig för jag har stomt honom för det är i yttersta hålet och Tingen står her — kom bara iddeligen för annars skall jag gå till Borgmestar Vestman och han får då stå för honom så lång han är — vet Härre — och han vet nog hur han skall göra med mig Han och han med — så får han se hvad det kommer att kosta att skrifva sådant Schinangt till ett bettre bildat Fruntimmer — och att Härrn har mistat sin skruf det har jag Länge vetat ty Härrn är alldeles tockig — Härrn är så god och holler sig bara om det är möjligt och tinget hinner till så får man se om det er han eller jag som har jort det — brefvet behåller jag och det kan en dag kämma mig till Pas. Tecknar Sofi B. P. S. Uoll till godo Härre med det medsända poemet såm er hjertligt vel unnt att sitta på Härrns väg oppom sengen. Densama. Ofvanbemälde poem, på groft, nära på grått papper, var inskrifvet inom gränsorna af en i gult målad korg och bade följande lydelse:) vOde till Jöns Jönsson. Hvad Herrn ä lärder det är ju sjelfvaste tusan, Tårzllerrn se kungen så ta mig katten Herrn krusan! Herrn var en skomakare, men nu är Herrn en Herre Så lärd som någon, har ni väl nånsin hört värre! 4 d