Norrländska Korrespondenten – 31 augusti 1866, sida 3

att mina grundsatser äro lika goda fom dina. Pet skulle i sanning roa mig att hö ra, huru du nu mill reda dig, swarade Thekla med twiflande mine. X80, jag will fom exempel framställa söta far och mor. Deras förbindelse har nog förståndet och icke kärleken fnur tit. Sig mig uppriktigt, goda Thekla, är wåra föräldrars äktenskap någon typ för werklig lyda, hwad menar du ? Jag menar, att detej tillhör oss barn, att klandra wåra föräldrar, de fom mar rit få goda, få otröttliga i att skänka oss den bästa uppfoftran. HUl för himlens ffull, kära Thekla, afbröt henne Aurelia. DÅ du börjar i predifare:ton, wet jag af erfarenhet att du är ganska tråkig. Men lilla-fyfter är nu få förfaseligt tyst. Säg, hwad tror du, lilla Rosa, antingen har jaa eller gamla Thekla rätt? men du är ett barn och fan ej förstå vig på rylikt. Den tilltalade Rosa war en blya, älfflig blondine. En hög purpur hade ha: stigt färgat de fina kinderna wid systerns tilltal, och hon swarade i en ton af för: olämpad stolthet. YÄag är wäl inte så barn heller, ty du Aurelia är blott halftannat år äldre än jag, och dessutom har jag allt så mycket förstånd, att jag kan inse att Thekla har rätt, nu fom alltid. Hör på mamsell näsperla bara,