göra bruk. Det är lätt att förutse, hwad det skall blifwa af en få uppfor strad menniska. ÄÅfwen de, fom med ftörsta omsorg synas beflita fig om fina barns uppfostran, försumma i allmänhet att lägga wigt på hwad wi här afhandlat. Betrakta mi det wanliga sättet att uppfostra barnen, måste wi högeligen för undra oss öfwer att, midt i denna hwimmel af sedeförderf, ännu finnas lemningar af dygd. Jag wille wäl höra nam: net på denna last, hwilken ide föräldrar eler de, fom umgås med barnen, utså och nära, få fnart barnen äro i ftånd att emottaga detta olycksutsäde. Jag menar ide genom de exempel de gifwa, de mynster de föreställa dem, hwilka doc äro en tillräcklig uppmuntran; men det iag här tänker mig, är blott det direkta sätt, hwarpå man brukar lära dem laster och leda tem ifrån dygdens wäg.