Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1866, sida 3

läppen od) munwaggarne finnas dessutom större yllen unndre matthwita flädar, som wid beröring med fingret lätt aflossna, hwarefter på frället yiliga sär upptomma. De aflossade delarne utgöra en mör: lig hwit, nästan ostlik massa. Hos hondjnr förekommer likaledes i Pun förölad rodnad eller ömsom röde och bleka flädar, och på det ställe, der dej slemhinna öfwergår i den yttre Huden, äswemom på slemhinnan sjel och på den yYtire huden rundtomkring slidöppningen, fins nas yuiga Järnader, hwilta uppfommit genom öjs werhudens afsiöming. Lylika öjwerhuds-afftötningar ega jemwäl rum på ränderna af näsflyglarne och ögonlocen samt på jufret. Andedrägteu är påskyndad, djuren stöna mydet och låta höra, isynnerhet då de stå bundna, en kort, hes och rosslig hosta, som de synas endast med swårighet kunna frampressa. J början af sjukdomen är, såsom redan blifwit nämndt, trädafgången ringa och träden torr; på 2—4 dagar ifrån sjutdomens början blifwa öpp ningarne tunna, fastän ännu trädblandade, men sedermera guls eller grönaktiga till färgen eller nås gon blodblandade. Le påkomma ofta, med : eler utan kramp i tarmkronan, och äro till mängden mer eller mindre ymniga. Foderz och dridshiften upphöra, liksom idislingen. ö emellan hud och hull Jörckomma i många fall lufywulster, jom igenkännas på den knistring fom, wid tryaning a densamma sörnimmes. Dessutom förmärkes i stall, deri pestsjuka djur äro insatta, en söt, widrig stank. Med sjukdomens tilltagaude förete de sjuka djus ren allt tydligare teden af jwaghet, få att de bes sändigt ligga och ide sörmå håla hufwudet stilla; afjöndringarne från alla hålor jörökas, afmagrins gen tilltager, jå att benknotorna på alla Eroppödes ar blifwa framftående, och döden inträffar under lätta rramprydningar på 3—12 dagar. on Criarenheten har wisat, att af 100 i boslapspeft injuknade djur dö minst 90.