sör handel egde ingen håg och wilja, ej köptes, men wäl pratades — persilja. För mäster Adam war det hårda tider. 7Sj ensam bär jag längre detta öde, han suctade, långt heldre då jag lider att fe kommersens gång ibland de döde ! Af modlöchet och ledsnad högst betagen han lad fig soswa midt på ljusa dagen. Då drömde han, att mid hans fida dröjde n qwinna, fjettrande bekymrens wälde; tro, Hopp och kärlek Hennes blickar röjde, af fefnadsluft den höga barmen swällde. Han waknar — mill ej mera dö, men lefwa; ty till fitt bröst han slöt fin hustru Ewa. Nu blef det andra tider. Uti blomma stod hela varadiset för hans blickar och med sin sköna häljt, den englafromma, ett vära ware Öud!7 mot skyn han slidar; ja, lydliga de unga tu sig kände, sålänge de — betalte sitt arrende. Så långt om Adam och hans wäna Ewa. Tag, broder, bilden jag dig welat måla; fär der att ej för bistra tider bäfwa, att efter regn Gud låter solen stråla! Maff, ogräs, penningbrist — ja Hela smörjan fanns ren i öfwerflöd wid werldens början. (B. P.) K... st.