Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1866, sida 3

utdela och anamma ben heliga nattwar den efter kyrkohandbokens ritual. Detta är ett sorgligt tidens tecken blant det uppwexande släntet och ingalande he. drande för de gudlöfe deltagarne, fon wid ett sådant tillfälle och på sårant sät hätat, lastat och gädat Gur, bang helige ord och sekramentet. Det were önslliga om ifrågawarande religions brottslingar sig sjelfwe till skam och andra till war: ning, blefwe strängt esterhållna af me terbörande presterskap och fronosaftor samt befordrade till wälförtijent straff enligt 7 kap. 1 S nya strafflagen. Här ser man äfwen en frukt af de många helsorödande och onyttiga slodansar (lets stugor), hwilla i Tynderö oc Hässjö socknar, mer än på andra ställen, höra till ordningen för dagen. Det skulle wara den största nytta för det uppmä rande slägtet, föräldrar, husbondefolk och och målsmän, om wederbörande fommunalmyndigheter på något sätt kunde förmå sätta en gräns för dylika fammanfomster der meränvels det onra såsom flangmål, gräl, oljnd, fylleri, otukt, sworrom och Guds namns missbrnk m. m., frodas såsom ogräset på åkern. suis tristibus. (Författaren nämner widare nägot om tre presterliga sörrättningar på en gång, men detta anse wi wara af för erskild natur, för att angå allmänheten. Solen är dessutom allt för wanlig, för att wäcka något intresse utom den iuskränttare trets, der den tilldragit sig)