sigte. Terigenom har skogsförödelse oh mångens städes siogsbrist följt afwittringarne i spåren. Derrör omer friherren det öfwerklagade onda ej annorledes funna asfhjelpas, än att sjelfwa de grunder, ofter hwilka fronan åt enstilda upplåter fina marfer i de norra länen och jom innehålad i storsliftes-, anwvittringssamt nybyggesförfattninz garne undergå en sadan förändring, att frogåmwår: den och en iemnt fortgående, men ide brådstörtad, slogsaywerkning jemte odlingen uppställas såsom hufwndmedel för kolonijationens befrämjande och desja trakter förseende med en oberoende, wälmå: ende och stadigwarande befolkning, hwars merts samhet mera allwarligt maste riktas åt det, fom wisjerligen framhalles sasom hufwudsakligt ändamal, men som oftast ej warit det — nemligen jordens odling oc behöriga ffötjel. Derwid mös ter genast den fragan: hurn skola bristerna i afz mwittvingås och nybyggesjörfattningarne för frams tiden funna afhjelpas och på hwad sätt godtgöras hwad tillförene blifwit försummadt? Jo, derigenom att bifall lemnas till det redan wäckta för: slaget, att genom färffilda nndersökningaxr må bestämmas hwilka af öfwerloppsmarkerna i de norrz ländska länen jemte Stora Kopparbergs län äro af bessaffenhet att böra fåjom kronostogar bibes hållas och anwändas. Men — under det ständerna melat att alla öfwerloppsmarkerna skola till fronoparker bibehallas, anser friherre Gripenstedt — utan mijwel gansta wälbetänkt — att endast få dana trakter böra bibehallas som i anseende till deras sammanhängande läge, markens och slogens beskaffenhet, lägenhet till flottning, tillfälle för af fättning af skogsa ster, wirkesbehofwet i orten o. s. w. äro till kronoparker lämpliga. Widare framhåller friherre Gripenstedt wigten af den nya princip, fom hädanefter bör wid af: wittringar gifwa at sfogswarden dess tillbörliga plals bredwid odlingen. Öm ständernas uttalade önstan fall rcaliseras, nemligen att staten i midsträutare mån bör uppträda fom skogsegare, få anser friherren wara i fin ordniug, att, på fame ma gång som den enslilda odlingen genom afz wittringen befästes inom stadgade gränser, staten odjå låter afsätta och bestämma det område, fom inom hwarie ort är till fronoffog behöfligt och anmändbart — och) derför bör jåsom grundprins cip för afwiltringen fastställas, att mid uppgörande af ajwittringsförslag od ssiftesläggning afseende bör fästas sawäl å det allmännas behof aftfronos slogar, fom å de enskildes anspråk på odlingslägenhefer.