Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1865, sida 3

hennes åtgärder, och inför reprefentationen i def; helhet, ej blott det stånd den ene eller den andre af vem tillhör, utweckla hennes åsigter och sålunda för fina konungen gifna råd underkastas answarighet i sannt konstitutionel mening. Enligt förslaget skola ledamöterne i den första kammaren utses af landstin: gen, hwilka åter tillkommit genom wal antingen af eller inom kommunerna. Derigenom skapas ett fortlöpande fame band emellan dessa för follets deltagande i fina allmänna ärenden få wigtiga in: rättningar. Det swåra problement att i wår tid bilda en första kammare, som åtnjuter nationens förtroende och på grund deraf eger den moraliska kraft som erfordras för att med hopp om framgång motsätta sig förhastade beslut, winner derigenom en lycklig lösning. Förslaget infor ärliga riksdagar, wil: foret för nödig samwerkan mellan regering och representation, för kontinnitet i besluten od) för en wäl ordnad hushållning med allmänna medel. Det innehåller äfwen ett enklare ar: betssätt för riksdagen, samt, i stället för de med fog öfwerklagade förstärkta utffotten, en lämplig utwäg att genom ritf8församlingens werkliga pluralitet åftadlomma beslut i sådana frågor, som ej kunna förfalla. Förslaget afser slutligen en förkortning i tiden för riksdagarna, och utsätter rer rag fammanmwaro till den tid af året, då utom hufwudstaden boende riksdagsmän med minfta uppoffring funna wara borta från fina hem, Dessa förtjenster fynad redan tillväd:ligt stora för att häfwa de betäntligheter, fom på grund af en och annan min: dre wäsendtlig omständighet och skulle tunna framställas emot förslaget. Kommitterade anse sig derföre böra uttala den på samwetsgrann pröfning gruns dade öfmwertygelfen, att detta förflag lydligare än något föregående löser nationens stora lifsfråga, och att dess antagande ändtligen skall göra slut på en oro, hwilken, om förslaget förkastas, ho: tar att uppflamma till en strid, som fosterlandswännen skulle djupt bellaga. Det synes kommitterade till och med, att möjligheten af ett förkastande icke skulle wara tänkbar derest de nuwarande riksståndens medlemnar, fastän wid rifsdagen åtskilda på fyra rum för ett sådant tillfälle kunde tillsättas genom samfälda wal. Den opinion, som allmänt uttalat fig för förslaget, skulle då säkert inwerka så kraftigt äfwen på anhängarne af det nuwarande representationssättet, att de funne tiden wara inne att låta sina egna åsigter wika för walmännens. Nu deremot kan afgörandet komma att bero på en enda röst för eller emot till och med blott i ett enda af de fyra stånden. Denna röst åtminstone hos ridderskapet och aveln, bestämmas af flumpen, enär det står adelns ledamöter mid rifsdagen fritt att efter behag deltaga i efter afhålla fig ifrån ståndets förhand: lingar, och erfarenhet wisat att de röftans