Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1863, sida 2

fälligt hinder, anmodat red. att göra pre numeranterna hans ursäkt för nägra nummers uppehåll med fortsättningen af den påbörjade berättelsen. Så fort detta hinder upphör, skall fortsättning och slut följa utan afbrott. Förf. af följetongen har emellertid förskaffat red. tillfälle att å dess platå intaga några uppsatser, flutna ur Petrus Leftadii och Abraham Hiälphers frejdade pennor. — Utslag i målet emot sjömannen Ul: rik Wadström och bagerigesällen Carl Axel Wiström, tilltalade för fylleri och tillgrepp af en kälke med derå befintliga saker, tillhörande garfwerigesällen Per Adolf Carlsson, afkunnades sistl. måne dag, så, att begge fingo böta för fylleri, hwardera 5 rdr. Wadström frikändes från answar för tillgreppet, och Wiström, hwilken under rättegången wisserligen erkänt att han tagit kälken med sakerna på, kunde, då han ansågs ide hafwa fådant gjort i af: sigt att fig desamma tillegna, ej åt fa ten fällas. Såsom anmärkningswärdt bör nämnas, att, ehuru åklagaren redan den 2 i denna månad hos pastorsembetet i In: dal begärt prestbetyg för Wadström, har sådant ännu ide anländt. — Till fiskalens kännedom bade fommit, att handlanden Hampus Axling den 16 eller 17 i denna månad blifwit be stulen på ej mindre än 57 kannor punsch, hwarwid skulle hafwa så tillgått, att han till förre kyparen C. E. Wesström lem nat 210 kannor arrak inneslutna i 2:ne leglar å tillsammans 262 k:rs rymd, för att deraf tillwerka den goda drycken, hwilfet Wesström åtagit fig, sedan rådman: nen Liedberg åt honom upplåtit fin bryag: stuga för tillredningen. Punschen, får: dig och fylld i nämnde leglar, hwilka deraf blefwo sprundfulla, qwarlemnades på rådmannens gård, sedan de wäl tillsprundats, för att derifrån dagen derpå afhemtas, då det befans att med en yxa gjorts försök att hugga sönder ett af faten, men i anseende till yxans slöhet, hade sådant misslyckats, hwarföre i stället en borr anwändts, hwarmed ett hål i fatet gjorts få, att punsch derifrån fun: nat utfomma. Att affären skulle hållas tyst, bewisas deraf att fiskalen ide förrän 5 dagar ef: ter det att stölden begicks, fick kunskap derom, icke af rådmannen Liedberg, i hwars gård tillgreppet skedde, och icke af hr Axling, hwilken så skamlöst bestals. Ware sig med orsaken till tystlåtenheten, huru som helst, nog af fiskalen fick dock nys om förhållandet, äfwensom om att en i arbete hos kapten Altin (rådmannens måg och boende i def gård) anstäld finsk fjöman wid namn Josef Sö: derman, wore tjufwen, eller åtminstone en af de, hwilka på det uppgifna sättet tommit åt punschen, hwadan fiskalen på måndagsförmiddagen lät gripa Eder: man, hwilken, inför rätten inställd, erkände att han på uppgifne sättet tagit punschen, men uppdukade en wäl inpräglad historia om tilldragelsen sålunda, — — —— —