Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1863, sida 2

Ett Capp-wyricri. Af Petrus Lpstadius. Den tillamnade friarens föräldrar, flägtingar och wänner samla sig till en stor skara och forse sig med branwin, hwarmed de traktera flickans föräldrar och anforwandter samt under tiden andraga sitt ärende. Friaren säger wanz ligen icke ett ord, och sammaledes den blifwande fastmön. Det är, som saken alldeles icke ans ginge dem, de äro de enda, som tyckas wara likgiltiga — undantag funna wäl gifwas. — Också är det alldeles enligt med sakens natur, att de wid detta tillfälle icke wisa någon färs lek, i fall de hysa den; ty kärleken skyr gerna en få stor mängd forskande ögon och lyssnande öron. Här går nemligen allt helt offentligt til. Utom den stora mängden af fränder och wänner å båda sidor, tanter och kusiner ända till tredje och fjerde led, fom tillhora sjelfwa frieriet, sammanskockar fig en otalig mängd af alla andra menniskor, fom äro nyfikna att fe och höra huru saken aflöper. Å den friande pars tens sida är en hufmudsordförande, fom kallas Sognon-åive (frieriets hufwudman). Denne wänder fig med sin bränwinsflaska och fitt tal