Hr B. har ansett för sitt syftemål nog, att inskränka sig hufwudsakligen till några ställen i Pauli 1:sta Bref till Cor. och Petri 1:sta Bref. — Samtlige ftällena finnas tryckta i N:o 7—8, pag. 116—128 af Swensk Kyrkotidnina, 1862. Ett till utrymmet inskränkt landsortsblad egnar fig ide för omständlig fram: ställning af många exempel, och derföre bar Inf. här blott refererat en del af berörde anmärkningar. 1 Cor. 1: 25. Det dåraktiga af Gud är wifare etc. i stället för det gamla: Suds galenffap är mwifare etc. Gamla öfwers. låter lika wäl grammatikaliskt förswara sig som den nu föreslagna (om ide för den enfaldige ännu tydligare). Man jemföre kom:s öfwers. t. ex. af Rom. 2: 4; Hebr. 6: 17; 7: 18; Phil. 3: 8; 2 Cor. 4: 17 m. fl. st. der lika uttryckssätt förekommer, och man skall fin na, att komiterade på de flesta ställen återgifwit det med begagnande af abe strakta substantiver. Dessutom, — hwarföre förkasta tet kraftfulla uttrycket gar lenskap, hwarföre i v. 20, 23 m. fl. ut: byta det mot det mattare ordet dårskap, då det deremot 2: 14 fått qwarstå? J wår tanke synes större magt hafwa te gat på ordagrann öfwers. af v. 20 detta kap., emedan Apostelens uttryck på detta ställe werkeligen är kraftigare än den antagna öfwersättningens. — 4. 2. SHuru man här än må läsa ö de Nelnov... och huru man än må anse det, såsom tjenande till öfwergång eller på det närmaste hörande till Ånrerra, oss synes dock den gamla af tor mit. gillade öfwersättningen ... om ide rent af omöjlig, doc mindre lämplig. Frälsaren sjelf söker, enligt Luc. 12: 42, ide blott troheten utan oc klokheten hos fina förwaltare. Skulle då Apoftelen af dem åstunda intet annat än tro: heten? Man skulle wisst funna säga, att troheten här innefattar äfwen klokheten, eller att den, fom handlar trognast, til: lika går klokast till wäga i fin Herres tjenst, men hwartill denna utwäg? ... — 5: 4. På det sätt denna vers i sammanhang med versen 3 blifwit Hfwersatt, gifwer den en falsk föreställning om förloppet af den sak, hwarom här är fråga. Då wi neml. nu läse (v. 3). Ty jag hafwer allaredan — — beslutit (v. 4.) att då J och min anda woro församlade (v. 5.) öfwerlemna den, som sådant bedrifwit hafwer, satan i wåld, hwilken kan föreställa sig annat än att Apostelens mening wore den, att han fattat detta beslut i en af Corinthierna redan hållen sammankomst, derwid han i andan warit närwarande? Apostelen skulle således nu endast påminna dem om detta förut fattade beslut. Men sådan är dock icke hans mening; han säger twertom, att Cor. nu först fomma till: sammans, wid denna sammankomst anse honom i andan närwarande och exfommunicerade den brottslige. SÅ hafwa in uttoffarena ock i allmänhet fattat fa: en?... gr ————— LL LL LLA LV