Norrländska Korrespondenten – 31 december 1863, sida 3

will bo en trappa upp på Drottninggatan, nära Gu staf Adolfs torg; min söta gubbe, fan du bestyra om vet, eller kanske jag skall gå sjelf? Det är kanske det bäfta. Derpå öppnade hon sitt skåp och fina byrålådor för att wälja plagg till sin klädsel. — Usch, sådana gamla trasor; det är förffrädligt, att jag så länge haft tålamod med sådant. Gå ut du, Anna, och fe på tyger och sjalar! Vi behöfwa båda twå nytt. Men det passar icke, att en få ung flicka, fom du, går ensam ut. Jag skall taga en wagn, wi skola äka tillsammans. Hon, fom förut warit sansad och man i fina rö relser, fäktade nu oroligt och häftigt och snäste både lir man och fin dotter. Det Hade hon aldrig gjort örut. ODet är försträckligt, hwad jag är litet hulpen, jag måste genast hafwa ett par dugtiga pigor; min käre man, du kan wäl åtminstone skrifwa en annons i Dagbladet; du skall skrifwa få här: Twå utmärkt ffidliga och städade flickor, fom förut tjenat i ett för: nämare hus, funna genast få plats i ett sådant. In gen må göra fig befwär, fom ide har goda betyg och rekommendationer. Du fan lemna rum för adresfen, till dess jag fått en passande wåning. — Men, mamma, denna tid af året fan man ju ide få hyra rum. — Din tofa, det finnes ju prägtiga rum för res sande, alltid är det plats på Rydbergffa Hotellet. Wi äro nu resande från Stora Thorekulla. Thorefullaherrskapet! Efter ett par timmars bråk blef hon färdigklädd och började betrakta sitt utseende i den gamla spegeln,