Norrländska Korrespondenten – 31 december 1863, sida 3

Birger Jarls ÅJulklapp till Svenska qvinnan. När han myllades ner i den giriga jord, Blef hans minne dock qvar som en stjerna i Nord. Det var julaftonen omkring 1240; snön föll lätt och jemt i stora flockar och klädde nordens skogar, fjäll och dalar i den hvita högtidsskruden. Det led mot aftonen, en klosterklockas högtidliga ljud förhöjde det stilla och imponerande i det nordiska vinterlandskapet, de liksom påminde, att denna högtid borde firas på ett högre sätt, än endast med frossande i mat och dryck. På en snöhöljd stig i en af de majestätiska furuskogar, som i sin skugga inneslöto det namnkunniga jarlasätet Bjelbo i Östergöthland, framilade en mensklig gestalt. Det var en ung qvinna, hennes växt var fin, nästan späd; hennes anletsdrag voro vackra och blickarne från de djupblå ögonen voro själfulla. Klädseln förrådde, att hon var af bättre stånd, ehuru den för tillfället var kommen något i oordning; ty den unga qvinnan var synbarligen stadd på flykt. Hennes brådskande steg och stundom med återhållen andedrägt lyss