voch här finns den man, som kan tukta vettlösa pojkar, tillade han och slog med handen mot sitt högvälfda bröst. oDu har icke, frände jarl, ännu stadgat något särskildt för qvinnan, svarade Holger; hon är vårt byte och vår tjenarinna. oHon är vår bästa skatt i lifvet och hon skall helsas och äras, som hjertat i mannens hårda bröst, svarade jarlen, och hören nu vidare j alle här församlade fränder och riddare, att jag från denna dag skall utgifva en ny lag för qvinnans säkerhet, ty i ett land, der qvinnan icke främst af allt aktas och äras, der finns icke någon sann ridderlighet och ingen verklig dygd till. Holger stormade ännu och ville äfven hafva upprättelse för det slag, han erhållit af jarlen, men då han såg, huru jarlens ansigte alltmera förbistrades, sann han det rådligast att med sina följeslagare draga sig undan, och de måste med oförrättadt ärende rida bort från Bjelbo. Birger Jarl hehöll Alshilda i sitt beskydd, och hon lefde de lyckligaste dagar på jarlasätet. Holger återsåg hon aldrig mera. På denna julafton upprann i jarlens ginne det ädla beslutet att stifta den nya lagen om qvinnofred, hvarigenom hvarjom och enom förbjöds att med våld taga sig hustru eller på annat sätt ofreda qvinnan. Den, som detta gjorde, skulle straffas lika med den, som bröt emot kyrkofred, nemligen att förklaras fogelfri. Sålunda blef denna tanke, upprunnen hos jarlen på en julafton, i everldliga tider den bästa julklapp, han kunde gifva Sveriges qvinnor. Dock hafva omkring 6 sekler behöfts, för att bringa de goda resultaten af Birger Jarls varma bemödanden för qvinnans väl till fullkomlig mognad, och af de 33 regenter, som sedan varit hans efterträdare, var det först Oscar den 1:e, som rätt förstod den store jarlens tanke och bragte den i full verkställighet. Ära åt den stränge jarlens minne, ära åt den milde konungens! — De verkade för samma sak.