Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1862, sida 3

misswäxt. Missbäxt i i ett helt land!) Det ligger i detta uttryck någonting få nedslående och tröstlöst, att wi ide ens wilja uppskata wåra finnen med ett när mare begrundande af dess bhemffa betydelse. Önskligt wore litwäl, att denna wåra bröders olycka på östra sidan mir ten måtte få inwerka på oss på den mer stra, att wi lära oss en smula mera än hittills rätta mun ejter matsäcken och så inrätta allmän och enskild hushållning, att tiggarstafwen ej måste tillgripas, om händelsewis Finlands öre ett ar ffulle blifwa wårt. Ur ett bref från Sollefteå anföra wi om detta årets marknad följande strof: — — — Tu har troligen af derifrån återkomna handlande hört Sollefteå martnad beskrifwas fom särdeles flou. Mycket af handlande, förswarligt med fpefulanter — men fmått om pengar! Bör öfrigt lärer de något för mycket fommus niftiffa principerna i afseende på ättomsten af handelswaror, fom hos en och annan spekulant gjorde sig gällande, icke ha fallit herrar handlande på läppen. Så, t. ex., ogillade en guldsmed helt och hållet methoden att nattetid uppgöra han: del med honom genom taket, litsom det ide heller konvenerade en westgöthe att wid samma tid på dygnet mottaga fun: der genom golfwet. J öfrigt beröm mas de martnadsbesökande för god con: duite, och ligger måhända i detta beröm en ide få otydlig kompliment åt ordningens od) det goda stickets upprätthållare på stället. J en af Hernösandspostens sednare nummer företommer ett af en wiss hr Sanne till tusin Jenny adresseradt bref, hwaruti en i sanning betecknande anetdot berättas. En af det högandliga ftåndets representanter wid instundande rifddag hade i afskedets heliga stund yttrat till några bönder, bland hwilta han tillz fälligtwis befann fig, att om den gamla representationen förändrades och de nya principerna segrade, skulle hädanefter in: ga bönder få tillträde till riksdagen. Häpne öfwer en sådan följd af en re: form, fom de ej kände, men fom re lit: wäl fett de flesta tidningar förorda, bå do de den gudgmannen för all del söta att förhindra def genomdrifwande. Det war naturligt att han lofwade göra sitt bästa och wi, fom tänna mannen och den fana han tillhör, äro innerligen öfwer: tygade derom, att han i det fallet ärligt håller sitt ord. Det är emedlertid fora: ligt att erfara, det män med hög bilds ning och, fom det tros, i besittning af sundt förstånd, funna göra sig skyldiga till sådane förlöpningar. Ty en sådan, att icke begagna ett starkare uttryck, blir vet i ewighet alltid att, mot bättre we tande, wilseleda allmogen i afseende på wägen till frihet och samhällsutweckling. Hwar tog han denna osanning ifrån, att ) Det är wal egenteligen icke i hela Finland, utan endast i wissa delar deraf, fom mit: