NICH COUCH 101 d0U1 Sulllla UCRAMHTODRHAJLII2 SANTE Så skall du få lof att min hönspigak vara — Nu suckade Anna och kunde ej svara. Och Sven gick och högg sig en staf uti skogen Samt vandrade bort ifrån Anna och plogen, Och år efter år de gingo nu om, Till hembygden slutligen Sven återkom. Han hade mist benet och gick uppå krycka, Och deri bestod nu hans skyhöga lycka. Så mången sig kastar i faror i verlden, Med lyckan i sigte de ge sig på färden, När en vinner målet mång tusen förgås, Vill lyckan oss gynna så söker den oss. Blottställen er ej för en osäker lycka, Ty fältmarskalksstafven kan blifva en krycka. (M. n. A.) Emma.